Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen: Ortografien eller Rättskrifningsläran - 2. Om de särskilta Bokstäfvernas Uttal och Teckning - § 2. Om Konsonanternas Uttal och Teckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 36 )
begge uttalas lika , t. ex. Han har försvarat lan
det (supin); Landet är försvaradt (passivt par
ticip) ; Han har sålt huset (supin) ; Huset är
saldt (pass. particip) ; Han har följt rådet (su-
pin); Rådet är följdt (pass. particip). På samma
sätt bör skiljas emellan Sett och Sedt, Bott och
Bodt, Byggt och Bygdt, Vigt och Vigdt, Hyrt
och Hyrdt, m. fl. Deremot sakna andra verber
d både i supinet och passiva participet , så att
stafningen och uttalet af dessa olika böjnings
former äro fullkomligt lika , t. ex. Jag har läst
boken , Boken är läst ; Han har köpt huset ,
Huset är köpt, o. s. v. Detta inträffar med så-
dana verber, som i imperfektet slutas på te, såsom
Läste, Köpte, Tryckte, Märkte, ni, m .
d) I vissa ord emellan tvenne n, eller emellan
n och s, hvilkas stamord hafva d, ehuru det i ut-
talet gemenligen öfverhalkas : Blandning, Vändning,
Handvändning, Handske, Utländning, Inländsk, Ut-
ländsk, Vesterländsk, Österländsk, o. s. v.
Anm. 1. Bruket har dock börjat att bortnota d uti
sådana till denna klass hörande ord, som betyda hår-
komst från en Svensk provins, t. ex. Upplänning, Upp-
länsk; Wermlänning , Wermlänsk; Smålänning, Små-
länsk, o. s. v.
Anm. 2. Några bruka inskjuta ett d uti definitet och
pluralet af participer på unnen; t. ex. Den vundna se-
gern; De fundna brefven; De hopspundna historier-
na, i stållet för vunna, funna, hopspunna. Men då konso-
nanten d hvarken finnes i ofvannåmde verbers infintiv:
vinna, finna, spinna, ej heller i participets indefinit, som
aldrig heter vunden , funden , spunden , lårer dess ute-
lemnande bora anses enligare med språkets regelbundra
beskaffenhet.
F.
1) F har sitt eget skarpa ljud :
a) Alltid i början af en stafvelse : Fuder, För-
fattning
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
