Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen: Etymologien eller Läran om Ordens Arter, Böjning och Härledning - 7. Om Verbet - § 2. Om Hjelpverberna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 149 )
"
Imperfekt.
Sing. Jag var
Du var
Han var
Plur. Vi voro
J voren
De voro
Perfekt.
Imperfekt.
Sing. Jag skulle vara, eller : Jag vore..
Du skulle vara , Du vore.
Han skulle vara , Han vore.
Plur. Vi skulle vara , Vi vore.
J skullen vara, J voren.
De skulle vara, De vore.
Sing. Jag har varit
Du har varit
#
Han har varit
Plur. Vi hafva varit
J hafven varit
De hafva varit
Plusqvamperfekt.
Sing. Jag hade varit
Du hade varit
Han hade varit
Plur. Vi hade varit
J haden varit
De hade varit
Futurum.
Sing. Jag skall vara
Du skall vara
Han skall vara
Plur. Vi skole vara
J skolen vara
De skola vara
Imperativ,
Perfekt.
Sing. Jag må haſva varit.
Du må hafva varit.
Han må hafva varit.
Plur. Vi må hafva varit.
J må hafva varit.
De må hafva varit.
Plusqvamperfekt.
Sing. Jag skulle hafva varit.
Du skulle hafva varit.
Han skulle hafya varit.
Plur. Vi skulle hafva varit.
J skullen hafva varit.
De skulle hafva varit.
Futurum .
Sing. Jag skall hafva varit.
Du skall hafva varit.
Han skall hafva varit.
Plur. Vi skole hafva varit.
J skolen hafva varit.
De skola hafva varit.
Infinitiv.
Sing. 2 Pers. Var (du) ! Presens : Att vara.
3. Pers. Vare (han)! Preteritum : Att hafva varit.
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
