Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen: Etymologien eller Läran om Ordens Arter, Böjning och Härledning - 7. Om Verbet - § 2. Om Hjelpverberna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 150 )
Plur. 1 Pers. Varom! Futurum : Att skola vara,
2 Pers. Varen! (Va- Supinum : Varit.
rer! i gammal el- Particip.
ler biblisk stil). Presens: Varände.
3 Pers, Vare (de)! Preteritum : Hafvande varit,
Futurum: Skolande vara.
Anm. Hjelpverbet Fara nyttjas vanligen framför det
passiva participet af andra verber ; t. ex. Han är belönt,
Han var älskad. Jag har varit kallad.
5) Blifva , eller Bli.
Indikativ. Konjunktiv.
Presens. Presens.
Sing. Jag blifver, eller blir Sing. Jag må blifva, bli ,
Du blifver
Han blifver
eller: Jag blifve.
Du må blifva, Du
blifve.
Han må blifva,
J blifven , blin
Han blifve.
Plur, Vi blifve -a, eller bli Plur. Vi må blifva , Vi
blifve.
J må blifva , J .
blifven.
De blifva, bli De må blifva , De
blifve.
Imperfekt. Imperfekt.
Sing. Jag blef Sing. Jag skulle blifva, ell. Jag blefve.
Du blef
Han blef
Du skulle blifva, Du blefve.
Han skulle blifva , Han blefve.
Plur. Vi blefvo Plur. Vi skulle blifva , Vi blefve,
J blefven
De blefvo
Perfekt.
Sing. Jag har blifvit
Du har blifvit
Han har blifvit
J skullen blifva, J blefven.
De skulle blifva , De blefve,
Perfekt.
Sing. Jag må hafva blifvit.
Du må hafva blifvit.
Han må hafva blifvit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
