Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen: Etymologien eller Läran om Ordens Arter, Böjning och Härledning - 7. Om Verbet - § 2. Om Hjelpverberna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 153 )
Sing.
Imperativ.
2 och 3 Pers. Varde !
Plur. 1 Pers. Vardom !
2 Pers. Varden ! (Varder!)
3 Pers. Varde !
Infinitiv.
Presens : Att varda.
Futurum : Att skola varda.
Passivt Particip : Vorden ; neutr. Vordet ; plu-
ral. Vordne -a.
Anm. Verbet Varda, hvilket har samma bemärkelse
som Blifva, nyttjas mindre i umgångestalet ån i skrift ,
sardeles i biblisk stil och i lagstil ; t. ex. Varde ljus!
och det vardt ljus. Han vardt ertappad. Han är
vorden frikänd.
Dessa verber äro Egentliga hjelpverber , eme-
dan de nyttjas vid hufvudverbers konjugerande.
Vissa andra verber gifvas , som kunna kallas Oe-
gentliga hjelpverber, emedan de väl ej förekomma
i sjelfva konjugationerna , men likväl oftast nyttjas
i förening med hufvudverber.
Sådana oegentliga hjelpverber äro följande :
Lär, Tör, Måste, Böra , Vilja, Kunna, Låta, Få,
1) Lär, eller Lärer.
Presens.
Sing. Jag lär , lärer.
Du lär
Han lär
Plur. Vi läre -a.
Jlären.
De lära.
Anm. 1. Detta verb, som blott har indikativens pre-
sens, uttrycker en förmodad verklighet , som närmar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
