Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen: Etymologien eller Läran om Ordens Arter, Böjning och Härledning - 7. Om Verbet - § 2. Om Hjelpverberna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 154 )
till visshet; t. ex. Han lär resa i morgon. Det lärer
vara sant.
Anm. 2. Ett annat verb Lära, i betydelse af under-
visa , har fullståndig böjning och bör ej förblandas med
nyssnåmda hjelpverb.
2) Tör.
Presens. Imperfekt.
Sing. Jag tör
Du tör
Han tör
Sing. Jag torde,
Du torde,
Han torde,
Plur. Vi töre -a
J tören
Plur. Vi torde.
J torden.
De töra De torde
Anm. Detta verb , som endast har indikativens pre-
sens och imperfekt, uttrycker en blott gissning , eller en
mera osäker förmodan , ån det föregående Lär; t. ex.
Han tör (eller torde) komma. Någon tör (eller torde)
undra. Det torde ej blifva så lätt.
3) Måste.
Imperfekt.
Sing. Jag måste.
Du måste.
Han måste.
Plur. Vi måste.
J måsten ,
De måste,
Supinum : Måst.
Måste, egentligen ett imperfekt , men äfven bru-
kadt för presens och futurum , uttrycker en nöd-
vändighet , vare sig fysisk eller moralisk ; t. ex.
Menniskan måste dö. Man måste mer lyda
Gud, än menniskor. I går måste jag (var jag
nödsakad att) skrifva; i morgon måste jag (skall
jag nödvändigt) resa. Supinum Måst sammansättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
