Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen: Etymologien eller Läran om Ordens Arter, Böjning och Härledning - 7. Om Verbet - § 2. Om Hjelpverberna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 159 )
Plur.
Presens:
1 Pers. Låtom!
2 Pers. Låten ! (Låter !)
3 Pers. Låte !
Infinitiv.
Att låta.
Preteritum : Att hafva låtit.
Futurum : Att skola låta.
Supinum : Låtit.
Particip. Pres. Låtande.
Pret. Hafvande låtit.
Fut. Skolande låta.
Låta
Anm. Detta verb uttrycker ett tillstådjande , ett för-
orsakande; t. ex. Han har låtit öfvertala sig. Jag skall
låta underrätta Er derom. Låt honom försöka.
förekommer åfven såsom aktivt hufvudverb , i åtskilliga
betydelser; t. ex. Låta åder ; Låta sitt lif
; Låta upp
en dörr. Detta hufvudverb bojes lika med hjelpverbet ,
och begge bora skiljas ifrån det neutrala verbet Låta
(Ljuda); imperf. Let.
8) Få.
Indikativ.
Presens.
Sing. Jag får
Du får
Han får
Plur. Vi få
J fån
De få
Imperfekt.
Sing. Jag
Du fick
Han
Konjunktiv.
Presens.
Sing. Jag må få.
De må få.
Han må få.
Plur. Vi må få.
J må få.
De må få.
Imperfekt.
Sing. Jag skulle få , eller : Jag finge.
Du skulle få, Du finge.
Han skulle få, Han finge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
