Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen: Etymologien eller Läran om Ordens Arter, Böjning och Härledning - 7. Om Verbet - § 3. Om Konjugationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 173 )
tre
le),
pa,
de i
are
Läsa
alt.
ade,
ta
net
ass.
tti
ten.
das
tici-
per-
arte,
Eird,
= de
kal,
on-
pet,
for
lad:
Tie-
Vi-
ist,
Ska-
gar,
rift-
ná-
for-
inli-
elő-
kli-
nen
lea
Kännetecknet, hvaraf man vet, att ett sammandraget
verb , som på nyssnẩmda sått bôjes efter 2:dra konju-
gationen , råtteligen tillhör den första , år , att det i pre-
sens af indikativen åndas på ar, och i imperativen på
a, t. ex. Dela, pres. Delar, imperat. Dela; Tjena,
pres. Tjenar, imperat. Tjena , o. s. v.
Anm. 4. Supinum i 2:dra konjugationen år till uttal
alltid lika med det passiva participets neutrum ; det år
åfven dermed lika till stafningssått i tvenne håndelser :
1 ) dâ infinitiven ändas på da , i hvilket fall så vål su-
pinum; som det pass. participets neutrum åndas på dt ;
t. ex. Vända, Vände, Jag har vändt, Det är vändt ; 2) dâ
verbets imperfekt åndas på te , i hvilket fall supinum ,
äfvensom det passiva participet i alla 3 genera slutas
på t t. ex. Köpa , Köpte , Jag har köpt ; Det är köpt.
Deremot ár supinum till stafningssått olika det passiva
participets neutrum: 1 ) då ett verb , utan att åga da i
infinitiven , slutas på de i imperfektet , i hvilket fall su-
pinum åndas blott på t , men pass. participets neutrum på
dt, t. ex. Lara, Lärde, Jag har lärt , Det är lärdt
2) dâ infinitiven slutas på en annan vokal ån à , i hvil-
ket fall supinum åndas med tt , men participets neu-
trum med dt; t. ex. Tro, Trodde , Jag har trott, Det
är trodt.
Anm. 5. Dår föregår, så uteslutes oftà , för vålljudets
skull, åndelsen er i presens ; t. ex. Jag hör, styr, för-
tär, i stållet för: Jag hörer, styrer, förtärer. Göra,
Tala, Begära, bortkasta alltid åndelsen er Jag gör,
tål, begär
Anm. 6. De till 2:dra konjugat. hörande deponentier
sluta vanligen imperfektet på des och supinum på ts;
t. ex. Blygas , Blygdes , Blygts ; Djerfvas , Djerfdes ,
Djerfts; Skämmas , Skämdes , Skämts ; Nannas , Nandes ,
Nänts; Brås, Bråddes , Bråtts ; Höfvas , Höfdes , Höfts ,
m.fl.; hvarvid de på das fördubbla sitt di imperfektet;
t. ex. Ledas, Leddes , Ledts. Hit hora Rädas och Idas,
hvilka för lenare uttals skull formera supinum efter 3:dje
konjugationen : Rädas, Räddes , Rädits ; Idas, Iddes ,
Idits. Några sluta imperfektet på tes ; t. ex. Synas, Syn-
tes, Synts; Täckas , Täcktes , Täckts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
