Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 8. Om Verber - § 1. Om Verbets hopställning, såsom styrande ord, med ett Nomen eller Pronomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 280 ) ,
delbart objekt för ett transitivt verb, står uti in-
direkt böjd kasus , utan någon uttryckt eller in-
under förstådd preposition : Menniskan bör älska
dygden. Han känner mig. Jag hoppas rädd-
ning.
Anm. 1. Emot det omedelbara objektets stållning sva-
rar i latinska språket merendels den af sin egen åndelse
utmärkta kasus, som heter Ackusativ. Afven i fordua
svenskan hade ackusativen ofta en ifrån nominativen
åtskild åndelse : De funno e na mennisko. Älsker icke
verldena. Anmárk åfven, att åtskilliga aktiver, som nu
fordra omedelbart objekt eller ackusativen, i fordna sven-
skan sattes med dativen ; t. ex. Tjena Konungenom ; Lyda
vishetene: Skona stadenom , o. s. v.
Anm. 2. En aktiv sats kan våndas til passiv på det
sätt, att objektet gores till subjekt, och det förra sub-
jektet stålles uti allmán bôjd kasus , medelst en pre
position , Af
, Genom, m. fl., som såutes framför detsam-
ma: Han läser boken , blir i passiv våndning: Boken lä-
ses af honom. För ófrigt kan det passiva verbet såttas
dels ensamt; t. ex. Rom har blifvit härjadt ; dels med al-
la slags prepositioner, som tillkännagifva orsak , medel ,
tid , rum, sått, omstandighet; t. ex. Rom har på särskil¬
ta tider blifvit med eld och svärd härjadt af barbarer.
Anm. 3. Några verber hafva i vissa talesått tvenne
omedelbara objekter, det ena utmärkande personen , det
andra saken: Jag påminner mig den omständigheten,
Han erinrar sig ej det löfte , han gifvit. Han frå-
gade mig min tanke. Jag beder, råder, befaller dig
det. Men ofta utsattes prepositionen Om efter Påminna,
Erinra, Bedja, Fråga: Han pâminte , erinrade , bad,
frågade mig om den saken; likaså utsattes ofta prepo-
sitionen Till efter Råda: Jag råder dig till det.
Anm. 4. Till det omedelbara objektet lågges stundom ,
såsom Tillsats , ett annat nomen, som betecknar samma
föremål , och då står i samma kasus; t. ex. Romar-
ne kallade Romulus stamfader. Man nämde Bru-
tus den siste Romaren. Detta förhållande uttryckes
stundom medelst en preposition För, Till, då tillsatsen
kommer att stå i allmån böjd kasus ; t, ex. Romarne hel-
sade Romulus för stamfader. Man ansåg Brutus för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
