Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 8. Om Verber - § 4. Om Participet - 9. Om Partiklars Bruk - § 1. Om Adverbers Bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 296 )
eller substantiver , samt om participialformen på s
i vissa talesätt ; se Etymologiens 7 Kap. Om Ver-
bet, S. 1 , Particip, Anm. 3.
KAP. IX.
Om Partiklars Bruk.
S. 1.
Om Adverbers Bruk.
A) Jakande Adverber. Ja bejakar en fråga,
som icke innehåller någon nekande partikel ; Jo
deremot bejakar en fråga , uti hvilken en neknings-
partikel innehålles : Har du läst boken? Ja. Har
du icke läst boken? Jo. Är det rätt ? Ja. Är
det icke rätt? Jo.
Ja brukas äfven för att höja och utvidga ett
föregående uttryck: Det tillhör ädelmodet att sko-
na brottsliga, ja äfven att öfverhopa dem med
välgerningar. Det är nyttigt , ja nödvändigt.
Jo brukas i samtal stundom blott såsom en
början eller inledning till det man vill svara:
Hvarföre har ni gjort det? Jo , derföre att jag
ansåg det vara rätt. Hvad tycker ni om staden?
Jo, den är vacker.
Af samtalsbruket inhämtas för öfrigt lättast
och säkrast den efter en talande persons ton och
afsigt stundom vexlande betydelsen af åtskilliga
uttryck, såsom : Ja ja , Jo jo , Åh ja, Âh jo, Ja
men, Jo men , Ja visst , Jó visst , Ja så , o. s. v.
Ju utmärker: a) Visshet: Jag har ju sagt
det hundra gånger. Det är ju omöjligt , att tvif-
la derpå. Ingen kan neka, att ju ögat är ska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
