Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 12. Om Stil eller Skrifart - Om Periodens egenskaper - § 3. Om Periodens Styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 354 )
drá arter af sammansättning deremot , såsom offenteliga
tal, åreminnen, m, m. fordra mera utförlighet och pryda
lighet; ja, sårskilta delar af ett och samma arbete kunnia,
efter olika åndamål att undervisa eller att röra , kråfvá
en olika skrifart. I allmånhet bör man bemoda sig att
förena tydlighet och koncision , samt sålunda söka att
med klarhetens utförlighet förbinda- den korthet, som
gifver åt stilen kårnfullhet och styrka.
Andra Regeln för befrämjande af styrka är ,
att gifva åt hufvudorden det ställe i meningen,
hvarest de göra det fullkomligaste intryck. Detta
ställe kan , efter meningens beskaffenhet, vara an-
tingen början eller slutet af en period. De
gamla språken, latinen och grekiskan , hade en
större frihet att omflytta orden. Hos oss sättas de
vigtiga orden merendels i början , såsom det ställe ,
der de ådraga sig mesta uppmärksamhet. Således
är den direkta ordföljden vanligen den eftertryck-
ligaste; t. ex. Stora motgångar , äfven utan tillsats
af andra afseenden , hafva ett slags rätt till vår
vördnad , och äro alltid de första bland lifvets
händelser, som tilldraga sig uppmärksamhet.
Mödorna afskräckte icke, utan snarare frestade
honom tillföretag; motståndet , långt ifrån att ned-
slå, äggade honom och bemöttes med dristighet
och styrka; om han någongång kunde öfverila sig,
var han likväl merendels kall och eftertänksam ;
hans beslut fattades alltid med öfverläggning och
utfördes med rådighet och drift; hvad den ene
dagen kunde uträttas , uppsköts aldrig till den an-
dra; hjertat, utan att vara blödigt , var öppet för
menniskokärlek och vänskap.
Icke sällan måste man dock förändra den
direkta eller naturliga ordföljden , för att åt huf-
vudorden inrymma deras tillbörliga plats; denna
må nu antingen vara början eller slutet. Exempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
