Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 12. Om Stil eller Skrifart - Om Periodens egenskaper - § 3. Om Periodens Styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355 )
som offen
-lighet och
na arbete
att róra,
hemoda
salunda sokat
en korthet, a
e af styrkai
le i mening
intryck. D
enhet, van
period
skan, had
los oss sätta
som det s
amhet. S
den eftertrick
ven utantillsa
gs råtttil d
ta bland lets
märka-
snararefrestade
gt ifrinattned
meddristight
unde öfverla
ch eftertank
fverläggning
hvad der
drigtilldend
t, var oppef
förändra de
för att åtla
a plats
; a
Slutet. Empl
häraf äro redan anförda uti 10 Kapitlet, der det
handlas om Ordföljden. Såsom ytterligare exem-
pel af hufvudordens flyttning till meningens början ,
kunna här anföras följande satser : Stor och till
fredsställande är den sanning, att en allsmäk-
tig och allgod Vårdare styrer våra öden. Vet
tenskaper, dessa folkslagens otackade förädlare ,
och konster, hopens undran och förakt, ifrån
kvad tidehvarf räkna vi deras betydligare fram-
gång i vårt land? Ödets Styresman, i hvars
händelser har han förenat så brytande omvexlin-
gar, så mycken dygd och så mycken olycka?
Sitt missnöje med personers uppförande dolde
han aldrig: med beröm var han deremot spar-
sam. Hvarken genom hopp eller fruktan
kunde han föras till ett enda steg, som hade an-
seende affeghet eller lighet. Sällan såg man
de upplyste vara orolige medborgare.
––
-
Stundom sättas hufvudorden sist , på det att
uppmärksamheten, efter att hafva genomlupit hela
meningen, må kunna slutligen dröja vid desam-
ma och der likasom finna en hvila; t. ex. Hvad
som hos Homerus förnämligast ådrager sig vår be-
undran, är hans utom ordentliga uppfinnings->
gåfva. Smaken (
den estetiska
) förutsätter en
myckenhet af jemförda begrepp, en rikedom af
känslor, hvilkas förvärfvande äter fordrar en egen
art aftider, lugna, hvilande och beqvämliga.
Äfven partiklar, när de hafva någon synner-
lig vigt, kunna sättas i slutet ; t. ex. Der de en-
skilte äro olycklige , är staten det äfven. Man stu-
derade fordom de klassiska språken med största
ifver; man lärde dem efter den långsammaste och
tråkigaste metod; och man uträttade så mycket
som nu, och mera.
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
