Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 12. Om Stil eller Skrifart - Om Sammansättningens Egenskaper - § 5. Om Stilens Prydlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talade om klingande färgor, eller om
strålande toner, så brukade man hörselns och synens
intryck såsom kännetecken på hvarandra, ehuru de
äro till arten alldeles åtskilda och icke framställa
någon för inbillningen fattlig likhet. Man kan
metaforiskt säga: En åldrig hydda, men icke:
En hydda, trött af år; ty att vara trött
förutsätter verksamhet och krafters ansträngning. Om
en person kan man väl säga, att den är döf för
böner, döf för suckar, men icke: döf för tårar;
ty man ser tårar, men man hörer dem icke.
En dristig metafor kallas den, hvarigenom
inbillningen diktar ett förhållande emellan vidt
åtskilda ideer, som i början tyckas främmande för
hvarandra; t. ex. då Horatius säger: Hopen
dricker med örat strider och förjagade tyranner, i
st. f. Hopen lyssnar till berättelsen om strider och
förjagade tyranner; eller då en svensk skald
sjunger:
Tusen svärd
Sitt bifall hamrade på tusen sköldar,
Och vapenklangen flög mot skyn, som glad
Drack fria männers bifall till det rätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
