- Project Runeberg -  Svensk språklära /
376

(1836) [MARC] Author: Lars Magnus Enberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 12. Om Stil eller Skrifart - Om Sammansättningens Egenskaper - § 5. Om Stilens Prydlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

meningen måste förstås i figurlig, en annan i
bokstaflig mening, hvilket förorsakar en obehaglig
förvirring, t. e. Fiendernas ström frambrusade, men
mötte en klippa, emedan Fingal stod orörlig; de
brötos och svallade tillbaka från hans sida, men
icke med trygghet: ty konungens spjut förföljde
deras flykt
.
Början af denna metafor är vacker
och sammanhängande: strömmen, den orörliga
klippan, de tillbakasvallande vågorna
, passa väl
tillhopa; men i slutet blir den bildliga meningen
otjenligt sammanblandad med den bokstafliga, emedan
fienderna på en gång framställas såsom vågor,
hvilka svalla, och såsom menniskor, hvilka
förföljas med spjut.

b) Derigenom att sjelfva metaforen
innehåller någon stridighet, så att bildens delar ej låta
naturligen förena sig eller tänkas tillsamman. Detta
fel kallas en blandad metafor, t. ex. En flod af
kätterier belägrade kyrkan:
en flod belägrar ej;
det borde heta: öfversvämmade. — Hans
vältalighet är en ström, som upptänder allt:
man
borde antingen säga: en ström, som hänförer,
eller: en eld, som upptänder. — Vestans varma
anda smälter vattnets bark:
begreppet om
smälta låter ej förena sig med begreppet om bark.
Våldets kedja föll för glansen af hans
hjeltesvärd:
otjenligt; ty verkan af glans är icke att
något faller.

3) Metaforen bör ej sträckas utöfver den
allmänna likheten emellan föremålet och dess
sinnliga afbild. Sålunda kan man väl säga: En god
vän är en säker hamn, dit vi kunne taga vår
tillflykt i stormen;
men olämpligt vore att tillägga:
ty der äro böljorna så små, och inga farliga
bränningar finnas;
emedan dessa omständigheter icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:14:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprklara/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free