Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Sinnesanalogier hos Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
RUBEN G-.80N BERG.
skogen påminnande färg, det svarta för i minnet Elds
förtviflade, vilda sinne — det är i denna tvåfald af färger man
skall se Elds utrop, som hvarken är ett ytligt missnöjes
tillfälliga utfall eller ett fördärfvadt sinnes utstuderade nedrighet.
Sv&rtolkadt är mottot på "Skällnora kvarn":
"Hvarifrån det är du till väfven skall få turkiskt rödt, det vet jag.
Men du ville ju också hafva blått? var det icke så? Se
här —" Meningarna äro hämtade ur berättelsens afslutning
och yttras af berättaren till den kvinnliga hufvudpersonen,
Brita. Som motto skola de naturligtvis uttala berättelsens
grundtanke eller innehålla en synpunkt på det omtalade. Jag
är därför böjd för den tydningen att de säga detta: längtan
till ett jordiskt mål och vilja att skapa din lycka, det har
du, och möjligheterna att nå fram likaså; det du icke mäktar
själf, det skall dig gifvas — välsignelsen öfver din gärning.
Af synnerligt intresse äro ett par meningar, där
Almqvist låter förstå, hur vidriga vissa färgblandningar voro
honom. "Samma sak, samma figurer, samma verld blifva
poetiska för poetiska ögon, som stå i grå eller brunröd obe~
,haglighet för ett sjunket sinne" (Amalia Hillner II: 193).
Här spelar det tvifvelsutan in någon association, nu omöjlig
att förklara, som gjorde att brunrödt för Almqvist tycktes
obehagligt. Detsamma är förhållandet med följande: "med så
brunblåa trådar hade ödet upprännt sin väf i dessa
händelser, att Alphonse Angely icke hann tillbaka till striden"
(Gabr. Mim. II: 91). Jag måste tillstå att äfven på mig
sammansättningen brunblått verkar obehagligt, men jag
förmodar att också här någon association varit afgörande.
Ar det sålunda en rik skörd af färgade förnimmelser,
som man kan göra i Almqvists arbeten, finner man däremot
få iakttagelser rörande den yttre formen. En sådan förtjänar
likväl att anföras. Det är följande uttalande om Gustaf 111:8
mördare, J. J. Ankarström: "en viss rätlinighet i allt hvad
han gör eller säger, som är mig olidlig. Han går aldrig
annars än i raka streck på gatorna, och för armarne som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
