Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Mjöberg, Josua. Några iakttagelser om uttrycksfullhet och ordknapphet i det poetiska språkbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 J08UA MJÖBERG.
På prosa skulle det uttryckas ugingo ståtligt omkring"
e. d., och satsen
Vår gång är till Allfader
(F. S. 2,154)
skulle öfversatt på prosa heta "vi gå till Allfader".
Att sådana uttryck icke tillkommit af blott metriska
skäl framgår bäst af detta exempel:
Dess dröm är om de brutna pilar
(Tegnér, Göta lejon s)
där för formens skull lika väl kunde stått det drömmer om.
En tanke, som egentligen skulle uttryckas genom två
koordinerade adjektiv, kan koncentreras genom att det ena
adjektivet knytes till det andra som adverb. Helst om
ad-verbet bildar antites till adjektivet, blir denna vändning
mycket verkningsfull. Om sanningen säger Tegnér, att hon
från helgedomen af naturen
drar, blygsamt dristig, slöjan ner
0 (Pindens faror 15—ie)
Fröding talar i "Vinghästen" om
Elysiens ängder, solomgjutet gröna,
och i dikten "Det borde varit stjärnor" bildar han af ett
dylikt adverb och dess adjektiv sådana sammansättningar
som blygtförnäm, svagtgyllne. Dessa smidiga ordflätningar
ha intresse såsom belysande, hvilka fyndjga utvägar
skalden kan finna för att ge uttryck åt de finaste skiftningar i
stämnings- och tankelif. Ett präktigt exempel på hur
målande den ifrågavarande konstruktionen kan vara ha vi i
Heidenstams "Önskedagen", där han säger om den lilla
sjuka prinsessan:
Hon hviskade tyst och lät blickarna gå
så sorgset stora, så trofast blå
mot de bortersta kullarnas grönska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
