Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Randanmärkningar till Spencers “The philosophy of style“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
RUBEN G:80N BERG.
littéraire et poétique" i första ledet. För mig är det
språkliga uttryck bäst, som kommer närmast det personliga
själslifvet hos en författare — jag talar här endast om vittra.
Hans språkbruk är först och främst hans person såsom
fixerad i ett visst moment. Skall en utveckling af individens
eller släktets språkbruk öfverhufvud kanna äga rum, måste
den gå genom alltjämt adekvatare uttryck för
personligheter. Detta gäller icke blott om det estetiska språkbruket
utan är utsträckligt till all språklig produktion — med
undantag måhända för rena fakta, notiser.
Vill jag se saken från åhörarens sida, så finner jag
att samma regel fortfarande gäller, ty, som jag nämnt ofvan,
ingenting väcker och vidmakthåller intresset så som det
personliga uttryckssättet.
Naturligt nog bli för den spencerska uppfattningen de
olika territorialspråken en ofullkomlighet och universalspråket
det drömda idealet, ty om stilen endast har till ändamål att
så ekonomiskt som möjligt uttrycka tankar, då blir ett
allmänt teckensystem sådant som matematikens hvad vi skola
önska oss. När vi kunna bli mogna för ett slikt, kan jag
inte räkna ut, men att vi sannerligen inte äro det ännu, det
är säkert. En öfvergång på några år från svenska till
världsspråket skulle kosta oss orimliga sammor i tankar, som
aldrig fingo röst, fakta, som aldrig blefvo meddelade,
känslor och fantasier, som aldrig blefvo fästa i en blifvande
form. Gounod förtviflade öfver att Margaretas cantilena:
uSalut, demeure chaste et puré" i italiensk öfversättning fick
formen: "Salve, dimora casta e pura". Den djupa, milda
klangen i urtexten hade gifvit vika för slamret af fanfarer;
han återfann i öfversättningen intet af den nattens och
kärlekens hemlighetsfullhet som de ursprungliga ljuden uttryckte.
Hur mycket skulle inte mistas, om alla nu befintliga
vitterheter och stilar ginge all världens väg och universalspråket
stode opp och finge en litteratur, som i öfversättning skulle
ge folken deras litteraturer igen! Och blir den möjligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
