Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Randanmärkningar till Spencers “The philosophy of style“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RANDANMÄRKNINGAR.
11
någonsin mer än hvad den är nu? Mångspråklighetens
olägenheter icke glömda.
Ån så länge •— och förmodligen äfven for en
oöfverskådlig framtid — är universalspråket, både det handgjorda
och det därtill upphöjda enstaka territorialspråket, en dröm
borta i det blåaste blå. Men så länge är det heller inte
lönt att vidtaga några bestämda små detalj åtgärder i
riktning emot detta. Annars har det ju händt, att man anfört
närmandet till universalspråket såsom skäl för upptagandet
af lånord, hur afvita ett sådant resonemang än är.
Ofvan sade jag, att Spencer tydligen ej tänkte på ett
ords bibetydelser och känslovärde. Det framgår bland
annat af hans uttryck: Both of two words, if they be strictly
synonymous, eventually cail up the same image.
Egendomligt nog använder han här ordet "image" (hvilket gör att
hans utsago blir bestämdt oriktig) och inte som ett stycke
längre fram "thought", som kan försvaras. Det är just
bilderna som bli olika, då man har med synonymer att göra. Den
reala kärnan i: häst, krake, gångare, är en och densamma,
men just den bild, den föreställning, som ligger bakom
orden är olika för hvar och en. Spencers exempel: "it is
acid" och "it is sour" tror jag heller inte på. Han menar,
att acid, som läres senare än sour därför "not so readily
arouse that thought". Är det inte ganska skilda
föreställningar. som inges af dessa bägge ord? Och hur sant det
än kan vara, att ord som äro oss bekanta från den
tidigaste barndomen, äro de som vi lättast känna igen, hvarför
deras konfrontering med respektive begrepp förorsakar minst
besvär, så är det därför visst inte sagdt, att de ge oss det
bästa och lifligaste intrycket. Dels kommer det ju till
något som heter privilegierade associationer, hvilka kunna
öf-vertrumfa habituella och göra ett ganska nyinlärdt ord till
ett långt starkare verkande än ett gammalt och vant. Dels
måste ofta intresset vara väckt, för att vi skulle kunna
tillgodogöra oss hvad som produceras och detta är mindre lätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
