Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Randanmärkningar till Spencers “The philosophy of style“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
RUBEN G:80N BERG.
då själfva formen inte är annat än hvardaglig. Dels måste
det bli en strid i många fall mellan önskan att vara
detalj-utförlig och önskan att få det hufvudsakligaste begripet
fortast möjligt. Så fort man vill nyansera i någon större
utsträckning, måste man ta i anspråk en tämligen stor portion
uppmärksamhet och måste då lämna de barndomslärda orden
och öfvergå till långt senare förvärfvade. Men detta torde
näppeligen i allmänhet vara till skades för intryckets styrka.
Äfven på de s. k. oratoriska figurerna vill Spencer
tillämpa sin sparsamhetsteori. Synekdoke är enligt honom
en förmånlig metod på grund af att den "möre convenient
or möre accurate" presenterar föreställningen (the idea) i
fråga. WA fleet of ten sail" är en bättre fras än "a fleet
of ten ships", emedan det förra uttrycket "möre readily"
suggerar fram bilden af en grupp fartyg på sjön; och detta
beror enligt Spencer på det att seglen äro "the most
con-spicuous parts of vessels so circumstanced". — Jag vill här
passa in den anmärkningen, att just genom att nyttja ordet
"suggest" har Spencer visat hän på den afsikt, som vi så
ofta hysa, när vi tala, men som vi sannerligen inte få
tillfredsställa, om vi skola ekonomisera med åhörarens
uppmärksamhet. Vi vilja påverka åhörarens själslif i en viss
riktning, ge honom en viss stämning — men hvilka äro våra
medel? Att leda uppmärksamheten i en viss riktning, ofta
en vandring öfver stock och sten, rakt ingen ginväg, rakt
inte den kortaste eller den raka linjen mellan två punkter.
Det förtjänar ju för öfrigt att uppmärksammas, att så fort
vi komma in på suggestiva uttryck, är språket inte längre
"an apparatus of symbols for the conveyance of thought",
utan då gäller det vilja och känsla. — Guy au invänder här
emot Spencer, att metaforens öfverlägsenhet öfver liknelsen
beror på, att metaforen är en syn, en bild (une vision) men
jämförelsen en syllogism, en serie resonemang.
För min del finner jag Spencers hela slutledning
alldeles sväfvande i luften. Hvarken är det ena uttryckssät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
