Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Randanmärkningar till Spencers “The philosophy of style“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RANDANMÄRKNINGAR.
15
Gerber att synekdoken härrör från åskådningen, metonymin
från reflektionen och proportionstroperna från fantasin. Jag
är inte öfvertygad om att detta är så alldeles säkert.
"This superiority of specific expressions is clearly due
to a saving of the effort required to translate words into
thoughts. As we do not think in generals bnt in particulars
— as, whenever any class of things is referred to, we
re-present it to onrselves by calling to mind individual
mem-bers of it; it follows that when an abstract word iß used,
the hearer or reader has to choose from his stock of images,
one or möre, by which he may figure to himself the gen.us
mentioned. In doing this, some delay must arise — some
fone be expended; and if, by employing a specific term,
an appropriate image c an be at once suggested, an economy
is achieved, and a möre vivid impression produced".
Detta är ofta sant, men det är inte alltid sant. Det
finns en hel del själslif, som just uttrycks — och därför
äfven sympatiskt väckes — därigenom att man nyttjar
obestämda och abstrakta ord och ordasätt. Jag erinrar om
Heines dikt "Loreley". Wilkens (Poesien, s. 99) säger just
om denna dikt och de däri förekommande abstrakta
uttrycken: Ja, er der Følelse og Stemning i det hele, kan det
endogsaa siges, at selve Ordenes Almindelighed og
Ubestemt-hed fremmer Stemningen gennem et Væv af fjernere
Associationer. — Virkningen er naaet ved temmelig almindelige,
ubestemte Forestillinger + Rytme og Rim.
Icke synnerligen lycklig i sin bevisföring- är Spencer,
då han söker ådagalägga att den engelska ordföljden "a
black horseu spar uppmärksamhet och således är öfverlägsen
den franska "un cheval noir". Här synes mig Guyau med
all rätt satirisera Spencer, då han säger att "cette infaillible
langue anglaise" inte i detta fall fått sin öfverlägsenhet öfver
det franska bevisad. Ty den , stackars människa, som är
piskad att föreställa sig något bakom hvarje ord, hinner lika
väl tänka sig ett species af svart som ett species af häst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
