- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Andra årgången. 1902 /
93

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Smärre bidrag - 9. R. B. Pluralt predikat efter det som formellt subjekt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SMÄRRE BIDRAG.

93

9. Pluralt predikat efter det som formellt subjekt

Som bekant har svenskan i regel singulart verb, då
det står som formellt subjekt och tjänar att starkare
framhålla det egentliga (logiska) subjektet, medan däremot tyskan
och fraüskan i detta fall har pluralis.

I "Någrft anmärkningar om kollektiverna" (Pedag.
tidskrift 1900) har jag anfört ett par exempel på att verbet i
det-satsen üfven i svenskan stått i pluralis. Man träffar
sådana då och då i vår litteratur. Stundom kan man
förutsätta ett tryckfel, såsom i: "det gifvas många Feltherrar"
(Underrättelse af Olof Grahn, 1810), men den
förklaringsgrunden kan merftndels inte komma till användning.
Attraktion från det logiska subjektet är däremot oftare möjlig,
såsom hos Schüok (Världslitteraturens historia I, 60i): "— att
det både i Hellas och i Magna Græcia funnos offentliga
novellberättare".

Emellertid torde man i vissa fall få söka förklaringen
i att vederbörande författare fört ett oriktigt grammatiskt
resonnemang med sig själf. Särskildt synes mig detta
påtagligt, då det logiska subjektet är pronominet I. Leopold
skref väl inte så högtidligt fraserade meningar, som följande
citater innehålla, i en så snabbt och helt medryckande
inspiration, att uttrycken böra betraktas som oreflekteradt
framsprungna ur hans språkvana. Och någon analogi,
hvarefter de skulle formats, känner jag inte till.

0 blygd! o brott! det ären J,

som bofvar djärfts till medel bruka.

(Samlade Skrifter II: 16).
Nej, andans män, det voren If
som stödden svekets brott med morden.

(a. a. II: 18).

1 voren det, som seklers tal
med himlens åska folken slogen.

(a. a. II: 19).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1902/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free