Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Rosengren, Erik. Om identiteten af antikens kvantitet och den moderna fonetikens s. k. dynamiska accent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
ERIK ROSENGREN.
korta stafvelser i jämförelse med ä, abs, dë, nön, hvilka
uppfattades såsom långa. Men hvilken stafvelseindelning
utgick man från, när det gällde kvantiteten hos en stafvelse i
ett flerstafvigt ord? Omedelbart från skrif stafvelsen.
Antiken kände egentligen icke mer än en stafvelseindelning.
Grundstafvelsen och ljudstafvelsen äro moderna uppfinningar
liksom också namnet "poësistafvelse". Antiken laborerade
därför, när den ur gängse stafvelseindelning ville förklara
rytmen, i viss mån med samma svårigheter som den
moderna tiden, då den sökt förklara versen ur
stafvelsekvan-titeten.
När romaren uppdelade incidit i stafvelser, fattade han
in såsom en kort stafvelse likaså ci och dit. Men när han
läste stafvelserna tillsammans, märkte han, att ordet hade
daktylisk rytm eller att första stafvelsen var lång i
jämförelse med de båda andra. De båda konsonanterna n och c
hade aflägsnat de båda första vokalerna från hvarandra, så
att det var större afstånd från det första i till det andra
än från andra till det tredje. Detta uttryckte han så, att
den första stafvelsen, som i och för sig (natura) d. v. s.
enligt den gängse stafvelseindelningen var kort, genom
konsonanternas ställning [positione) blef lång. Det samma
inträffade, om stafvelserna hörde till olika ord. Prepositionen
in var kort, men om den kom framför ett ord, som började
med en eller flera konsonanter t. ex. Scyllam, så aflägsnades
i från y, så att romaren hade förnimmelse af en lång
stafvelse, alldeles som vi vid vokalens aflägsnande från den
följande ha förnimmelse af en accent. Hvad ordet Scyllam
beträffar, har det visserligen blott ett konsonantljud mellan
vokalerna, men romaren uppdelade ordet i stafvelserna Scyl
och larn. Då vidare en romersk tunga åtminstone i klassisk
tid icke uttalade någon slutkonsonant lång, så blef äfven
stafvelsen Scyl kort liksom lam. Men när ordet utlästes
Scyllam, så blef första stafvelsen lång positione. Om man
sedan fortsatte med cupiens, så blef äfven andra stafvelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
