Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Rosengren, Erik. Om identiteten af antikens kvantitet och den moderna fonetikens s. k. dynamiska accent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM IDENTITETEN AF ANTIKENS KVANTITET ETC.
115
lång. På detta sätt hade romaren af sex stafvelser, som
natura d. v. s. enligt stafvelsedelningen voro korta, fått två
korta och fyra långa stafvelser. Ordet cu-pi-ens utgjordes
af två korta och en lång stafvelse, vi-tä-re af två långa och
en kort, Cha-ryb-din af tre korta, bland hvilka dock den
mellersta genom konsonanternas läge blef lång.
De nu analyserade stafvelsernas längdförhållanden kunna
betecknas med de urgamla tecknen — och ^ så här:
Incidit in Scyllam cupiens vitare Charybdin är således
en fullkongruent hexameter efter kvantiteten. Och då det
är det relativa afståndet från vokal till vokal, som
framkallar vår känsla af dynamisk accent, så måste denna versr
om vi hade hört en romare läsa den, hos oss hafva
framkallat förnimmelsen af dynamiska accenter på de långa
stafvelserna. Versen måste således äfven vara fullkongruent
enligt vår uppfattning efter accenten, ja, den är i detta
afseende så fullkongruent som trots någon svensk vers t. ex.
Leende säges hon gå som en ängel emellan de andra.
Accenterna i denna vers bero på ett och blott på ett:
afståndet från början af vokal till nästa vokal. Det första
långa e ligger med sin början längre i tiden från nästa korta
e än detta från det sista e uti ordet leende. Mången kanske
fäster sig vid de båda konsonanterna n och d samt menarr
att de skulle bilda längd eller skilja det andra e från det
sista e, så att andra stafvelsen blefve lång. Men den
minsta uppmärksamhet lär oss, att så icke är fallet i vårt språk,
och man kan genom experiment öfvertyga sig att e före nd
icke behöfver vara mera aflägset från slut-e än detta från ä
i säges. Från början af ä till e i detta ord är åter
afståndet långt. Från nyssnämnda e till o i hon är däremot
kort afstånd. Från o till å i gå är afståndet obetydligt längre,
men på intet vis så långt som från början af detta å till o
i som. Från sistnämnda o till e i en och från detta till ä
i ängel ligga uppenbarligen korta tidsmoment, hvaremot det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
