Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Beckman, Nat. Genmäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 nat. beckman.
detta på de från min teoris synpunkt princip vidriga och dock
faktiskt välljudande strofer, som Berg anfört s. 77 följ.
Att denna förklaringsprincip i de föreliggande fallen icke
synes göra alldeles tillfyllest, äfvensom att den är så
tillvida farlig, som den lätt frestar till lättvindighet i
teoriernas formulering; detta skall utan alla förbehåll erkännas.
S. 83 angriper Berg min verslära i själfva dess princip,
han finner mitt utgående från den musikaliska rytmiken
"ödesdigert". Jag skall erkänna, att jämförelsen kan
pressas. Däremot skall jag icke erkänna, att den musikaliska
rytmiken bär skuld i den oegentlighet, som Berg på det
antydda stället kritiserar. Skulden är min. Saken är blott
illa uttryckt. Berg torde vid något lugnare eftersinnande
få erkänna, att de skäl han anfört mot att postulera en
begynnelsetakt, som börjar med paus, äro lika giltiga med
afseende på musikalisk rytm. Vare sig man börjar sjunga
eller börjar skandera eller deklamera eller börjar spela,
så är det precis lika omöjligt att fatta just en vis»
begränsad del af den föregående tystnaden som
tillhörande första taktens tidsvärde. Bevisningen för, att paus
kan ingå i en enstafvig takts tidslängd gäller, som man
ser, närmast en andra takt. Nu skulle man emellertid — af
just anförda skäl — önska och vilja förutsätta, att en
enstafvig begynnelsetakt förlängdes så, att dess ljudmassa
utfyllde precis samma tidslängd som den följande anapesten
och de därpå följande jamberna. Mina metron om experiment
ha emellertid visat mig, att denna takt är objektivt något
undermålig. Hade jag tegat med denna iakttagelse och fyllt
första takten med en halfnot, då kanske det på mindre
bildadt språk kunnat kallas "skoj". Men jag är ej alldeles
säker, att det hade blifvit herr Berg, som i så fall hade
afslöjat "skojaren". — Bättre hade dock naturligtvis varit
att sätta halftonen i transskriptionen och i texten särskildt
anmärka undermåligheten. Så har jag gått tillväga på ett
annat ställe (Versl. s. 37).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
