Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Paulson, Johannes. Strödda anteckningar till Natanael Beckmans “Grunddragen af den svenska versläran“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strödda. anteckningar.
147
ning och termer". Det kan då synas, som om mina strödda
anteckningar komme post festum. Att jag icke förrän nu
hunnit taga kännedom om Beckmans arbete har berott på
min under senare åren betydligt nedsatta arbetsförmåga, som
tvingat mig att spara mina krafter åt uppgifter, som å ämbetes
vägnar ligga mig närmare. Emellertid sitter det metriska
intresset mig för djupt i blodet, för att jag skulle i längden
kunna afstå ifrån att taga kännedom om Beckmans bok. Då
jag nu sent omsider lyckats stjäla någon tid åt läsningen af
Beckmans arbete, har jag funnit mig på vissa punkter icke
kunna instämma i hans framställning. Då jag här publicerar
mina i dessa fall från hans afvikande meningar, sker det i
det lofvärda syftet att hålla lif i diskussionen öfver frågor,
som väl knappast ännu kunna sägas vara slutgiltigt lösta.
§ 1. Denna paragraf handlar om rytm och i den
förekommer bland annat följande:
"På rytm, iakttagen med synsinnet, ger oss ett
böljande sädesfält ett godt exempel."
Ja, väl. Men ett ännu bättre exempel synes mig det
böljande hafvet ge. Intervallerna mellan hafsvågorna äro
mera regelbundna än de intervaller, hvilka förekomma mellan
vågorna på det böljande sädesfältet. Man får af detta exempel
det intrycket, att författaren närmast tänkt sig,~att hans bok
skulle läsas af slättens barn.
Kort förut förekommer följande:
"Vid dansen är det icke blott den starka motionen
utan ock den lifliga rytmen, som verkar lifvande." För denna
punkt skulle jag föredraga följande form: "Vid dansen är
det samstämmigheten mellan rörelsens och musikens (eller
sångens) rytm, som verkar lifvande."
§ 2 (mot slutet). "Äfven i den friaste deklamation
förekommer en kompromiss mellan den rytmiska känslan och
o
språkkänslan. Åtminstone torde böra sägas, att ett stycke,
som bör läsas utan all hänsyn till rytmen, också bort skrifvas
utan alla sådana hänsyn."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
