Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Paulson, Johannes. Strödda anteckningar till Natanael Beckmans “Grunddragen af den svenska versläran“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 j0hanne8 paul80n.
ter hos Schiller och Göthe. Jag tror inte heller här på den
fyrstafviga takten. Jag skall blott yttra ett par ord om
Göthes s. k. sjufotade hexameter:
Ungerecht bleiben die | männer und die | zeiten der liebe vergehen.
B. anser nu att i skaldens inspiration den tredje foten
varit fyrstafvig och utgjorts af stafvelserna männer und die.
Andra förklara versens metriska egendomlighet så, att Göthe
skulle hafva eliderat artikelformen die framför zeiten. Bägge
dessa förklaringssätt synas mig stranda på det faktum, att
då man gjorde (Jxöthe uppmärksam på versens form, han
själf i den såg ett "sjufotadt vidunder". Kan man i Göthes
manuskript kontrollera versens ursprungliga form? Mig
synes det troligt att und smugit sig in vid tanklös af- eller
renskrifning eller vid sättningen. Det kunde ju lätt undgå
korrekturläsaren. Detta, trots det jag väl känner att bland
Göthes hexametrar finnes åtminstone ännu ett fullständigt
likartadt "vidunder". Skulle man för öfrigt försöka sig med
en rationell förklaring af den fyrstafviga versfoten här, skulle
. det väl vara den, att efter männer inträder en smula paus
och att denna paus för skalden fördunklat sammanhanget
mellan den redan nedskrifna delen af foten och dess
följande del. Då taktens båda hälfter trädde i mindre nära
beröring med hvarandra, undgick det lättast skalden att
han tagit med en stafvelse för mycket. Jfr ofvan sid. 153
anm. om den Frödingska versen. Man kunde i detta
sammanhang erinra om, att t. ex. Usener velat i vissa fall hos
Homeros kring hufvudcaesuren återställa paeoner i stället
för i texten förefintliga daktyler. Men detta försök måste
anses hafva misslyckats och jag rekommenderar icke heller
för den Götheska versens räkning det antydda förklaringssättet.
I anm. 3 öfvergår B. till att tala om femstafviga
takter. Han framhåller, att sådana snarare äro blott tänkbara
än faktiskt förekommande. För min del kan jag icke som
enkel takt skandera vare sig det af B. själf danade
exemplet (skulle ju ha stått) ej heller det ur Dalins vers anförda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
