Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Tamm, Fredr. Några fall af ordblandning eller ombildning genom association
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordblandning eller ombildning genom association. 22’d
form, likställd med det nutida ej så ovanliga uppsvenska rida
i sporrsträck i st. f. sporrstreck, motsvarande nht. sporenstreichs.
Strö v. hade förr, jämte andra sidoformer såsom ströja
och t. ex. hos Spegel 1712 ströa, en sidoform ströda, som
förekommer på 1600-talet t. ex. hos Schroderus i Comenii
Jan. Ling. i l:a registret (motsv. textens ströjas i § 404)
och i 2:a registret (i 1647 års uppl.), där i samma artikel
stå bredvid hvarandra formerna förströ, förströda, förströja,
äfven hos Arvidi 1651 s. 108; senare hos Lind 1749, där
man finner: Strö, ströda, ströja.
Denna form med d synes vara för väl auktoriserad
för att kunna uteslutande förklaras genom ett slags
förbättring eller förfining af folkspråkets uttalsform efter analogi
med föda, gröda o. dyl. = föa, gröa o. s. v. i folkspråkligt
uttal. Sannolikt är ströda nybildad infinitiv till strödde,
strödd o. s. v. väsentligen efter sprida såsom infin. till spridde,
spridd o. s. v. Att association med detta verb låg nära,
synes bestyrkas däraf, att sprida icke sällan finnes som
synonym ställdt näst bredvid strö (ströö) i äldre ordböcker
såsom t. ex. i Lex. Linc. 1640 och Syllabus 1649 under
orden spargo och sterno.
Sväfva v. är för det mesta såsom lånord af lågt.
siveven samma verb som det högtyska schweben. Men i vissa
fall är det egentligen af annan härkomst. De bildligt
använda sväfva ut och i något olika mening utsväfva samt det
förr vanliga sväfva omkring i bet. ströfva omkring (se äldre
ordböcker, såsom Lind, Sahlstedt, Weste) återge nämligen
högtyska schweifen (med f i högt. af gammalt p), hvilket
verb i svenskan omformats efter det äldre från lågt. lånade
sväfva. Utan sådan sidoinflytelse hade man väl för det
högt. verbet fått svensk form *sveffa med /*-ljud och kort e
eller vid lån i mera modern tid *sväjfa. Hos Schroderus i
Comenii Jan. Ling. § 411 förekommer The^ omswefwande
Heerdar för tyska textens die vmmschioeiffende Hirten. Men
om e här direkt beror på högt. ei eller är uppländsk uttalsform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
