Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
JOHANNES PAULSON.
Jag vill erinra mig från den tid, då sinnena fattats af
ifver att protestera mot det sätt, på hvilket Svenska
akademien första gången utdelade Nobelpriset i litteratur, att
Strindberg vid något tillfälle skriftligen eller muntligen
deltog i denna proteströrelse, hvarvid han tog sig anledning
yttra några ringaktande ord om Sully Prudhomme’8 fint
ciselerade form. Innehållet i hans yttrande var ungefär det, att
dikter sådana som "Le ,vase brisé" kunde litet hvar, som
därmed ville göra sig besvär, skrifva. Jag erinrar om detta,
emedan det synes mig tyda på att Strindberg principiellt
ringaktar formen på samma gång, han tror den vara lättare
vunnen än den faktiskt är. Jag vill ingalunda vara någon
ensidig formdyrkare, men det står väl klart för hvar och
en, att de litteratur verk, som framträda med anspråk på
konstnärlighetens epitet, måste tillgodose formens kraf lika
väl som de bjuda på ett innehåll med ursprunglighetens
värde. Jag föreställer mig att Strindberg icke själf
frånkänner sitt författarskap konstnärlighetens förtjänst, och att
han ser illa på, om andra göra det. Jag tror dock att hvad
som här framdragits är af den natur, att icke ens han själf
skall kunna längre hålla på att hans hexameterdiktning har
något konstnärligt värde. Detta är så mycket mer att
beklaga, som särskildt "Stadsresan" skulle vara ett förtjusande
litet epos, om skalden vårdat sig om dess form såsom han
bort göra det. Och Strindberg kan skrifva goda klangfulla
hexametrar. Att bevisa detta är det nog att anföra följande
verser ur "Stadsresans" början:
Solståndsnatten har gått, så en enda bleknande stjärna
Drar sig i fästet tillbaks, och östern färgas i brandgnlt.
An är det tyst i naturen: den heliga sömnen behärskar
Växter och djur; och i hyddornas hägn bak fällda gardiner
Mänskorna hvila, men liksom på språng att vakna med solen.
Äfven en strängare kritiker än undertecknad skall finna
endast föga att anmärka emot dessa verser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
