Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
ERIK ROSENGREN.
första stafvelsen af köhorn och kobånne? Jo, den
musikaliskt högre tonen. Således drifvas vi till den slutsatsen, att
de konstanta prosodiska bestämningarne äro tonhöjd och
kvantitet. Den senare plägar merendels kallas dynamisk accent.
Huru djupt i allmänhetens medvetande inrotad den
vanan är att förnimma kvantiteten som accent, det kan man
se icke blott af den språkvetenskapliga litteraturen, utan
äfven af den musikaliska. Ty äfven där talar man, förmodligen
med uttryck lånade från språket, om accent, om accentuerade
eller starka toner och oaccentuerade eller svaga toner, men ser
man efter, hvarpå denna accent eller styrka beror, så visar
det sig, att äfven här är kvantiteten den egentliga grunden.
Törsta delen af en takt kallas stark och första tonen
efter taktstreck anses vara starkare. Men man kan
experimentellt utröna att den är minimalt längre utan att vara
starkare, utom i de fall då den för längre uthållighet fordrar
starkare anslag. Vissa metrici, som utgått från musikens
rytmik, hafva påpekat, att den första noten i en takt kan vara
kortare än noter, som befinna sig inuti takten i de s. k. svaga
taktdelarne. Men detta påpekande visar blott, att de fästa
sig mekaniskt vid taktslagen och icke vid musiken. Den
nyare musikaliska rytmiken erkänner, att accenten i detta
fall flyttar till tonen med större notvärde. För att visa detta
vill jag blott anföra några yttranden ur "Tre musikaliska
föreläsningar om rytmen" af Fredr. Peterson, Stockholm 1887.
Den musikaliska rytmen består, säger han, däruti att
omväxlande starkare och svagare ljud anordnas på ett sådant
sätt, att örat på bestämda, regelbundna eller oregelbundna,
mellantider erfar en känsla af hvila, en bestämd uppfattning
af ett mer eller mindre fullständigt slutfall. De noter, som
befinna sig mellan tvenne sådana hvilopunkter, bilda
tillsammans en rytm.
Hvarje rytm har tvenne stödjepunkter, på hvilka
rytmen kan sägas hvila. När dessa stödjepunkter accentueras,
erfar musiksinnet ett slags stötar (ictus) etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
