Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VIKTIG PROSODISK FR AG A.
51
mandet råkar i cirkelgång, när diff. specifica i sin tur
förutsätter definiendum. Det båtar mig föga att lektor B. i
denna förmenta position ger mig så fint sällskap som
Aristoteles. Har Aristoteles verkligen någonstädes förbjudit att
tala om solen då man definierar dagen, så får det stå för
hans räkning. Men lektor B., som ju är en auktoritet på
logikens område, får ursäkta, att jag ej tror det, förr än
jag ser det. Ehuru klassiker vill jag ej tillskrifva mig så
stor beläsenhet i Aristoteles, att jag skulle finna stället utan
tydligt citat. Men jag känner ëtt ställe, som jag fullkomligt
kan underskrifva, hvilket talar om ett förtäckt sätt att använda
definiendum själft såsom definition, ehuru man icke använder
samma ord, t. ex. om man definierar solen såsom en stjärna
som lyser om dagen. Man måste, säger Aristoteles, för att
upptäcka dylika fel utbyta ordet mot tanken. Dagen är
solens färd öfver jorden. Det är tydligt, att den som sagt
dagen menat solens färd öfver jorden. Därför har den,
som användt dagen som definition, användt solen. (Topica
Z 4.) Så vidt jag kan finna, har Aristoteles själf talat just
om solen, när han definierar dagen, ehuru dagen förutsätter
solen. Men hvad han ogillar är att definiera solen genom
dagen. Men kanske han säger annat annorstädes?
Aristoteles är inte så dum, när det gäller logik. Kanske
hans lärjunge Aristoxenos icke var så oäfven, när det gällde
rytmik. Jag tillät mig i min recension att anmärka såsom
en brist hos lektor B. att han ej gjort sig tillgodo frukterna
af den rytmisk-metriska forskning antiken presterat. Den
forskning, som leder sina anor från Aristoteles och nämner
dennes lärjunge Aristoxenos som sin främste representant, är
alltid en faktor att räkna med, hvilken man icke negligerar
utan fara att nedsjunka under den nivå, där antiken stod.
Jag var fullt medveten om hvad dessa ord inneburo och
menade dem allvarligt. Lektor B. svarar: "Mina ärade
motståndare ha lärt mig, att det är farligt att börja i den
ändan". Detta lät storartadt, men det kanske icke nu har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
