- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tredje årgången. 1903 /
52

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

ERIK ROSENGREN.

lika klang. För öfrigt har jag icke rådt till att börja i
den ändan, utan blott varnat för att negligera en betydande
faktor. Egen iakttagelse är alltid det första. Men andra
vetenskapsmäns iakttagelser kunna skärpa blicken för
"realiteter, som ligga midt för mina ögon". "Under denna dom
falla mina experimentella undersökningar, som åsyfta att
bevisa, att hvad andra anse för intensitet är kvantitet." Att
"de icke utesluta möjligheten af subjektiv uppskattning",
är sant, men hvar finnas de "så ytterst enkla experiment,
som bevisa motsatsen"? Så vidt jag vet, har man icke lyckats
med experiment bevisa, att intensiteten är ljudstyrka; att
den icke är kvantitet, har man icke ens försökt att
experimentellt bevisa.

När jag visat, att intensiteten såsom
taktdelningsprin-cip ej är så bekväm och att det ej är så lätt att genom
intensitetsskillnader åstadkomma förnimbara gränser i tiden,
så svarar lektor B.: "om jag inte begriper det, så böjer jag
mig för trumhvirfvelns faktum, för det faktum att i
musiken rytmen blir densamma oberoende af tonmaterialets och
eventuellt textmaterialets olikhet". Hvad vill detta säga?
Att böja sig för trumhvirfvelns faktum är ingenting. Hvem
har nekat det? Eller menar lektor B., att trumhvirfveln är
en rytm, eller att dess rytm framkallas genom intensiteten?
Nej, en trumhvirfvel må uthållas huru länge som helst, den
blir ingen rytm enligt den regeln, att in continuatione nullus
est numerus. Att försöka i en trumhvirfvel åstadkomma en
rytm genom intensitetens ökande och minskande är lika svårt
eller omöjligt som att sjunga en kontinuerlig ton t. ex. a
och blott genom forte och piano åstadkomma rytm.
Åtminstone är det icke möjligt att på sådant sätt åstadkomma
tydligt förnimbara gränser i tiden. Helt annat är förhållandet,
om jag gör korta momentana uppehåll och åter ansätter tonen.
Då uppstår rytm utan intensitetsskillnader. På samma sätt
förhåller det sig med trumhvirflarne. Om trumpinnarne lyftas
och ny hvirfvel anslås på regelbundna afstånd, så erhålles rvtm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1903/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free