- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tredje årgången. 1903 /
101

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TILL FRÅGAN OM DYNAMISKA ACCENTENS NATUR. 101

på det längre afståndet till nästa vokal. För att själf lära
känna denna intressanta företeelse och för att pröfva, om
den verkligen äger allmängiltighet, utförde jag en serie af
fonografiska experiment1 så väl öfver mitt eget språk, tyska,
som äfven för svenskt uttal, företrädt af fil. kand. R.
Hillström från Gefle. Orden, enstaka ord och ordföljder,
intalades i fonografen med medelhög röst och i s. k. lexikaliskt
tonfall. — Därvid iakttogs, att den dynamiska betoningen
blef så naturlig som möjligt. Den musikaliska accenten var
hos de tyska och svenska enstaka uttalade orden ungefär
lika, d. v. s. sådan den brukar uppträda i medel- och
nordsvenska munarter i ord med akut betoning (accent 1).

Tonrörelsen låter sig enklast framställa under bilden
af en först stigande och sedan sjunkande kurva,
hvarvid den mellersta delen, inom hvilken öfvergången från
uppstigande till nedstigande äger rum, tages i anspråk af
den dynamiskt betonade stafvelsen. Den ton, hvarmed en
obetonad begynnelsestafvelse börjar, brukar vara högre än
den, hvarpå den obetoüade slutar, d. v. s. den stigande
delen af hela kurvan brukar framställa en mindre intervall än
den sjunkande. För det mesta är det också fallet, att tonen
endast föga eller alls icke stiger i den obetonade
begynnelse-stafvelsen. I den obetonade slutstafvelsen faller tonen jämt.

Det visade sig nu vid mitt och kand. Hillströms uttal,
att den af d:r R. såsom allmängiltig uppställda
accentförskjutningen på intet vis uppträdde i alla de olika fallen. —
Akut (’) betecknar i det följande den dynamiskt betonade
stafvelsen, gravis (’) den dynamiskt bibetonade. Den relativa
längden af ett ljud angifves genom ett öfver eller under
stående streck.

1 För att kunna reproducera ett fonogram baklänges är det
ej nödvändigt att, såsom d:r K. gjort, aftaga och vända den
koniska valsen, på hvilken vaxrullen trades. Man behöfver endast
genom försiktigt skrapande så mycket vidga den smalare ändan af
vaxrullens inre, att den låter sig fästas omvändt på könen. Vid den
ändan, där vaxrullen icke sluter tätt till könen, centrerar man den
lätt med tre kilformigt tillvridna papperstussar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1903/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free