Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
ERNST A. MEYER.
olika fysikalisk intensitet; denna blir så mycket större, ju
öppnare vokalen, ju mindre alltså tunghöjningen (och
läppförträngningen) är. Uttala vi med lika dynamisk betoning
stafvelserna na, ni^ och nu, så träffas den hörandes öra af
en starkare fysikalisk retning vid na än vid ni och nu.
Då efter fysiologisk lag en starkare retning motsvaras
af en starkare förnimmelse, skulle man förmoda, att i det
ofvannämnda fallet na skulle förefalla örat som "starkare
betonadt" gentemot ni^ och nu. Men faktum är nu, att med
lika styrka talade stafvelser, utan hänseende till vokalens
natur, af ett oförvilladt öra också höras såsom lika starkt
betonade K
På grund af detta faktum hafva vi att antaga, att
också i det föreställningskomplex, som är underlaget för den
hörandes omdöme öfver ett språkljuds styrka, ej
föreställningen om den fysikaliska intensiteten hos ljudirritamentet
dominerar, utan i stället föreställningen om den totalenergi,
som vid den till ljudirritamentet hörande artikulationen
användes. Språkprocessens fullständiga förlopp hafva vi alltså
att tänka oss på följande sätt. Jag reagerar vid en bestämd
föreställning med en bestämd komplex artikulation af
språkorganen under förbrukande af en bestämd totalenergi.
Minnesbilden af den akustiska effekten E af denna artikulation
förbindes med minnesbilden af artikulationen själf och den
därmed förenade energiförbrukningen. Uppfattar mitt öra nu
samma akustiska effekt E, hvarifrån den än kommer, så
framträder för mitt medvetande associativt föreställningen
om den enligt min egen språkerfarenhet hithörande
artikulationen och energiförbrukningen, och först därmed har jag upp-
1 Man skulle kanske vilja erinra därom, att det mänskliga örat
inom den vid talet ifrågakommande tonregionen är. känsligare för
högre toner än för lägre, och att af detta skäl förnimmelseintensiteten
vid i som ju karaktäriseras af en högre munresonanston, kunde vara
densamma som vid a, med dess större fysikaliska intensitet men
lägre egenton. Det kunde väl räcka till att förklara vår företeelse
vid a-e-i-serien, men lämnar oss i sticket vid a-o-tt-serien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
