Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL FRÅGAN OM DYNAMISKA ACCENTENS NATUR. 107
fattat det hörda som språkljud. Örat spelar alltså vid denna
process endast en förmedlande roll. Vid språkprocessens
slut står icke den enkla hörselförnimmelsen, utan en
sammansatt föreställning, i hvilken föreställningarna om den
akustiska effekten och om den ursprungliga artikulationen ingå
som komponenter, men detta så att den senare står i
förgrunden af medvetandet och den förra träder tillbaka1.
Vårt hörande vid ljuduppfattningen är alltså icke en
direkt hörselförnimmelse, utan ett omdöme. Vi höra oss
genom språkljudet fram till artikulationen. Vi höra därför de
med samma totalenergi uttalade ni, na, nu såsom lika starkt
betonade, emedan vi vid vårt omdöme icke stanna vid själfva
ljudintrycket utan gå tillbaka till artikulationen, hvars energi
är lika stor för de olika ljudintrycken, såsom vi veta af egen
erfarenhet.
Villkoret för att vi riktigt skola bedöma de dynamiska
förhållandena i ett hördt ord är alltså, att de vårt öra nående
ljudintrycken äro associerade med bestämda
artikulationsföreställningar och vidare att dessa artikulationsföreställningar
obehindradt kunna träda i medvetandets förgrund. Är detta
ej fallet, så sväfvar vårt omdöme om den dynamiska
betoningen i luften, vi veta ej rätt, hvilken stafvelse vi skola
beteckna såsom betonad (i ett sådant läge befinna vi oss
1 Vi bortse här af lätt begripliga skäl från betydelseinnehållet
i ljuden eller ljudföljderna. I verkligheten är det naturligtvis
föreställningen om detta betydelseinnehåll, som under normala
förhållanden dominerar i det vid slutet af språkprocessen stående
föreställningskomplexet. På dennas dominerande beror det, att
föreställningen om artikulationen vid hörandet icke blir så stark, att
artikulationen själf inträder. Blir associationen med betydelseinnehållet
upphäfd till följd af sjukdom i vissa hjärndelar (hos icke ataktiskt
afa-tiska), så leder ljudförnimmelsen direkt till artikulation af ljuden
(s. k. ekospråk hos dårar). "Kranke wiederholen monoton die von
einer Person in ihrer Nähe gesprochenen Worte und Sätze, ohne eine
angeregte Aufmerksamkeit zu bezeugen und überhaupt ohne einen
Begriff damit zu verbinden" (Romberg). Den bekanta erfarenheten,
att barn meningslöst upprepa ord som de höra, får väl också räknas hit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
