- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Femte årgången. 1905 /
35

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Östergren, Olof. Inkongruenser af typen ’i sin helhet och sammanhang’

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INKONGRUENSER.

35

ligtvis de inkongruerande exemplen mer påfallande än
det kongruerande.

I tyskan finnas likaledes exempel på, att
bestämningen rättat sig efter det sista ordet i ordparet, och
Paul framdrar detta (Prinz.3 s. 307 f.) såsom ett bevis
på att ordparet fattas som en enhetÄfven de vanliga
inkongruenserna anser han tyda på detsamma, och han
tycks alltså ha samma uppfattning som Mikkelsen i fråga
om betydelsen af substantivens samhörighet för
inkongruensens tillkomst. I danskan har ett dylikt uttryck
med bestämningen rättandfc sig efter det sista ordet i
ordparet blifvit fullt fast. Som undantag från sin
Hoved-regel § 169: ’Et Tillægsord eller et tillægsagtigt Ord
retter sig efter det Navneord, hvortill det hører, i Kön
og TaP anger Mikkelsen i sin danska språklära: ’Det
hedder mit Ve og Vel, skönt Ve er Fælleskön, fordi V el
er Hovedbegrebet’. Det sista tillägget är, konstruktion,
saken har naturligtvis samma förklaringsgrund som i de
motsvarande tyska och svenska exemplen.

Jag anser mig icke ha lyckats bortförklara alla de
fall, där inkongruensen stöter, oaktadt sammanställningen
utgöres af ett fast ordpar. Men oförnekligt är, att i en
del fall, där inkongruenserna tålas, inkongruenslemmarna
verkligen bilda ett dylikt. Dock torde man väl knappast
alltid kunna säga, att inkongruensen bevisar, att
ordparen äro fasta, icke ens om den går opåtaldt förbi. Jag

1 Dock är det ej sagdt, att vid de fastast förbundna ordparen
bestämningarna rätta sig efter den sista leden. Följande exempel
från Almquist där dock ordparet fått gruppböjning visar motsatsen:
’den realiter bundna Tiden och Rummets hem\ Då detta för öfrigt
till och med torde föredragas framför %det realiter bundna Tiden och
Hummels hem’, så finner man det kanske också mer antagligt än
eljest, att i mitt ofvan debatterade exempel ’äfventyra mitt sinneslugn
och frid\ mitt kunnat haka sig fast vid, kunnat apteras efter den
neutrala kompositionsformen sinnesså att detta förklarar, hvarför
exemplet stöter mindre än det enkla ’äfventyra mitt lugn och frid’.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1905/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free