Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Preteritum af gråta, låta (sonare) och utvecklingen af samnordiskt ē
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRETERITUM AF GRÅTA, LÅTA ETC. 105
I det hela synas uppsvenskarne under 1700-talet
varit i majoriteten, åtminstone att döma af de källor, jag
kunnat rådfråga. Häraf förklaras Hofs ståndpunkt: Diah
Yestr. s. 60 ogillar han de västgötska grät, lät (och bläs)
för gret, let, (blåste), som det heter ’svethice’.
Liknande var, tyckes det, förhållandet under början
af 1800-talet, troligen tack vare Sahlstedts och Svenska
Akademiens auktoritet. Först i århundradets senare hälft
synas ä-talande sydsvenskar på nytt fått öf vert ag i fråga
om den normgifvande skolsvenskan: Linder (Regler och
råd, s. 133 f.), Lyttkens och Wulff, Lundell,
författaren till Sv. Akademiens sista ordlista, alla ha varit från
Götaland eller södra Sverige och tydligen, omedvetet,
häfdat lokala intressen. I vår nyaste svenska
skolgram-matik, af västgöten Beckman (Stockholm 1904), heter
det endast och allenast grät, gräto och lät, läto i
"nysvenska riksspråket". Till a-formernas snart fullständiga
seger har tydligen bidragit dels den Rydqvistska
etymo-logiprincipen, i det man resonerat sig till, att ä vore
det rätta enligt härledningen och släktskapen med låta,
gråta — jag har konstaterat detta resonemang hos en
ä-språkig östgöte. Dels beror den också på den starka
sydsvensk-götiska reaktionen mot det stockholmska
sammanfallet af ä och e: man har, med orätt, sammanfört
stockholmarens gret, let med hans lesa, eta och därför
ogillat dem. Så den tydligen sydsvenske (skånske?)
språk-ifraren i Winterbladet 1853 s. 232, som energiskt
opponerar mot fleta för fläta1 och gret för grät "m. fi.
oriktiga växelljud, som uppkommit i Stockholm, där
förmågan att skilja e- och ä-ljuden tyckes vara förlorad, såsom
i annonser och på skyltar dagligen synes af Brecl-gårdar,
Wäf-manglar o. s. v."2.
1 Jfr nedan s. 115 r. 4.
3 Vi ha här ett tidigt intyg om sammanfallet af ä och e i
stockholmska folkspråket. Ett något äldre skulle vi ha i vitsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
