Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Epiteton ornans hos Vitalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Epiteton ornans hos Vitalis
Med epiteton ornans menar jag i denna skiss
ad-jektiviska tilläggsord, som i första rummet uttrycka
tillgifvenhet, kärlek, beundran, dyrkan eller frändkänslor till
dessa och som först i andra rummet objektivt eller
subjektivt karaktärisera hufvudordet.
Studiet af en skalds epiteton ornans utgör ett
enstaka kapitel af hans psykologiska stilistik, hvilket är af
olika omfattning och värde hos olika skalder. G-enom
granskning af epitetordens användning i hvarje särskildt
fall, vinner man en fast utgångspunkt för bedömandet af
deras individuellt usuella sfär och först ur dylika
bestämningar kan man tränga in till klart och visst förstående
af språkbruken, liksom af det själslif, för hvilket dikten
är uttryck. Men man får naturligtvis inte isolera en
företeelse af dylik art utan se den i samband med andra
stilelementer — det är ju, strängt taget, alltid af den
största vansklighet att ta isär en del af ett individspråk
från sambandet med de öfriga.
* *
s*;
Vitalis första bevarade dikter äro från åren 1815—
16 — således då nyromantiken öfvervunnit sina tidigaste
svårigheter i tekniskt afseende — och hans sista från år
1825 1 — då Lycksalighetens ö var till hälften utgifven,
Frithiofs saga förelåg färdig och Stagnelius rika alstring
1 Oberäknadt satiren öfver Svenska akademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
