Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Olson, Emil. Några anmärkningar till R. G:son Bergs “Lexikaliska bidrag till finländskan i våra dar“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
EMIL OLSON.
själf anges såsom endast en eller annan enstaka gång
förekommande eller påträffade. Att i detta fall dra gränsen för
hvad som skall upptagas är naturligtvis icke lätt. Men så
mycket torde man kunna säga, att ett ord eller en form o. s. v.
för att få betecknas som finlandism måste ha konstaterats
såsom någorlunda konstant i Finland, under det att det i Sverge
är (numera) obrukligt (1. eventuellt bevisligen inlånadt från
finländskan). Försiktigast hade därför varit att tillsvidare icke
bland finlandismer upptaga eller till en särskild afdelning med
särkarakteristik hänvisa ord, former och betydelser sådana som:
nonsens, realgenus, syn, neutrum; pl. guirlandrar, manövrar,
svedar; p. pf. nännats, smitat, åkat; befund, element ar skolist,
glesskog, gästroller a, hår fästning, inomhuslig, jubilator,
kursgången, lungsotist, rackeri, raffineri, på sensidan, uppiffad =
upppiggad, vårtagen. Jag skyndar att tillägga, att jag med denna
anmärkning ingalunda vill hafva sagt, att icke några (eller
måhända flertalet) af dessa ord och uttryck redan äro (eller
åtminstone kunna bli) verkliga finlandismerMen hvad
jag här särskildt ville framhålla är, att man just med
afseende på dylika enstaka fall lättast råkar ut för misstag, då
man, vill beteckna dem såsom speciella för den ena eller andra
landsändan, i det dylika nybildningar ofta dyka upp på skilda
ställen oberoende af hvarandra, och dessutom ju helt naturligt
tillfälliga företeelser i långt högre grad än det stående
ordförrådet undandrager sig äfven den kunnigastes noggranna
bekantskap. Bevis härpå anföras i det följande (se t. ex. orden syn,
manöver, smita, befund, lungsotist).
Mitt hufvudsyfte är emellertid, som nämndt, icke i
egentlig mening ett kritiskt. Som jag redan förut antydt, anger
d:r Berg, så vidt jag finner, icke fullt klart, hur mycket han
med sin undersökning åsyftar i omfattning eller djup. Hvad
omfattningen beträffar, har jag nyss yttrat min förmodan.
Beträffande djupet vill det af förf:s framställning synas, som
om lian med få undantag velat inskränka sig till att påpeka
de faktiska skiljaktigheterna mellan finländskan och
högsvenskan utan att historiskt belysa dem. Det är för att i detta
hänseende från en viss sida i någon mån komplettera d:r Bergs
1 Det hade, inom parentes sagdt, varit ytterst önskvärdt, att
förf. öfverallt (i sht i de fall, där endast ett citat gifves) hade genom
ett tillägg: "med fi. st.", "ofta" eller eventuellt "sälls.", ttbl.
anträf-fadt denna gång" 1. d. uttryckligen gifvit läsaren kännedom om ordets
1. formens bruklighet eller åtminstone om förf:s egen uppfattning af
dess frekvens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
