Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Olson, Emil. Några anmärkningar till R. G:son Bergs “Lexikaliska bidrag till finländskan i våra dar“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NA GRA ANMÄRKNINGAR.
141
framställning, som nedanstående anteckningar tillkommit, i det
de genom att ställa några af de af d:r Berg anförda
finlandismerna i belysning af äldre eller icke fullt modern högsvenska
vilja lämna bidrag till utredningen af, i hvilka fall finlandismerna
utgöra kvarlefvor af ett af högsvenskan redan tillryggalagdt
språkstadium. Att samtidigt i rätt många fall kritiska
anmärkningar måst göras till d:r Bergs uppfattning af hvad som kan
betraktas som finlandismer eller icke, har icke kunnat undvikas,
i synnerhet som d:r Berg icke haft eller kunnat ha till sitt
förfogande åtskilligt material rörande högsvenskan som stått mig
till buds. Jag meddelar här nedan mina anteckningar i
samma ordning som de respektive orden intaga i d:r Bergs
uppsats. Materialet för desamma utgöres till allra största
delen af Svenska Akademiens i Lund förvarade
språkprofs-samlingar.
isflak. Om detta ord säger d:r Berg: "torde ofta vara
neutralt i Finland". Det vill häraf synas, som om han ej
kände eller erkände detta genus som högsvenskt för
ifrågavarande ord. Förhållandet är emellertid, att det äfven i
Sverge numera oftast torde vara neutrum. Ex. från modern
litteratur: ett isflak V. Rydberg Varia 266 (1891), detta isflak
Kolthoff Ur djurens lif 473 (1901), isflakets Nathorst Jordens
liist. 410 (1891), isflak (pl.) Svensén Jorden och menniskan
50 (1887), en mängd isflak Hedin Genom Asien 2: 899 (1898),
isflaken (pl.) C. R. Nyblom i Pösttidn. 1892, n:r 75, s. 3,
Carlson Geogr. 1:182 (1894), Torpson Europa 1:201 (1895),
Heidenstam Karolinerna 2: 210 (1898) o. s. v. Realgenus har
jag funnit i senare tid endast hos Lundegård Titania 192 (1892)
och i Läsn. f. folket 1897, s. 207, näml. i pl. isflakar (till ett
sing. -flak 1. -flaket), samt formen isflake hos Gunterberg
Hjälpreda 1: 301 (1896). SAOL 1900 — som icke anger genus för
sammansättningar — upptar det enkla flak endast som
neutrum. Dalin (1850) har däremot blott isflake (mask.).
kipa. Detta verb har jag funnit i högsvensk
litteratur blott hos Wetterbergh De fyra signaturerna 11 (1843):
"han låg och kipade efter andan". I svenska dialekter
förekommer det enligt Rietz i Nerike ("kipa ätter ånn") samt i
Elfdalen och Våmhus (under formen kaipa, hvartill adjektivet
kaipen "flämtande"). De sistnämnda formerna visa, att ordet
har ursprungligt långt i. Utan tvifvel föreligger här ett helt
annat verb än det vanliga kippa. Till förhållandet mellan
dessa båda verb, kipa och kippa, hoppas jag få återkomma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
