Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Olson, Emil. Några anmärkningar till R. G:son Bergs “Lexikaliska bidrag till finländskan i våra dar“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
EMIL OLSON.
lene tungomåls dör (öfvers, af E. J. Schroderus) 529 (1640),
Kalm1 Amer. resa 3:169 (1761), præt. spjelkte den senare i
Vet. akad. handl. 22: 37 (1761). — [Å andra sidan förekomma
ex. på böjning efter l:sta konj. äfv. i finl., t. ex.: Fredrika
Runeberg (1845) hos Strömborg Runeberg 4:538, Topelius
Fältsk. ber. 2:54 (1856)].
svälla. Det intr. svälla är som bekant ursprungligen
ett starkt verb och böjes så i äldre sv. rätt långt ned i tiden.
Exempel föreligga ända fram till 1818: "så swåra swall modet
på the karlar" Peringskiöld Heimskringla 1:156 (1697); "han
swal up af wrede" O. Rudbeck Atl. 3: iB7 (1698); "döda
Hafwet, som der sedan upswall" därs. 4:86 (1702); "min ögon
swullit opp" Kolmodin Qv.-spegel 1:67 (1732); "nosen svall
mycket" A. Bäck i Vet. akad. handl. 9:286 (1748); "upp
svall hans synd" Afzelius Sæm. Edda 114 (1818), "plågor i
mig svullo" därs. 117, hos Afzelius dock möjl. arkaismer.
Sahlstedt (1773) anger præt. svall och svalde, p. pf. svullit.
Redan hos Weste (1807) upptages emellertid blott svag
böjning och så af alla ordböckerna framåt. — [A andra sidan
synes svag böjning äfv. i finländskan icke vara ovanlig. Jag
har funnit följande ex. på præt. svällde: Runeberg Saml. skr.
1: 324 (1841), därs. 3:130 (1832, 1852), 5:27 (1860, 1864),
Topelius Fältsk. ber. 2:26 (1856), dens. Ljungbl. 289 (1873),
Collan Dikter 67 (1864), Ahrenberg Haap. 72 (1894)].
smitat. Denna perf.-part.-form möter hos Carl Larsson
Ett hem 13 (1899): "ungkarlen ... har smitat för länge se’nK.
I högs v. är dock denna nybildning utan tvifvel ganska sällsynt.
arrestant med sammansättningar, se SAOB.
[afvig. Om förhållandet mellan af vig och afvog, se SAOB.
I den betydelse som ordet har på det af d:r Berg citerado
stället hos Topelius betecknas det af denna ordbok som
"nästan föråldradt". Denna bruklighet sinskränkning har utan
tvifvel giltighet äfven för den nuvarande finländskan].
bebruka, se SAOB.
befund. Ett högsv. ex. — i något afvikande
användning —: "det ophtalmoscopiska befundet" Löwegren Ög. sjukd.
393 (1891, 1900).
blàis. D:r Bergs uppgift om detta ord, att det i finl.
är en "teknisk term", hade behöft en närmare förklaring. I
1 Kalm hade vid denna tid några år varit bosatt i Finland.
Hos honom kan det sålunda vara en finlandism, om denna böjning
i finl. är så gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
