Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Olson, Emil. Några anmärkningar till R. G:son Bergs “Lexikaliska bidrag till finländskan i våra dar“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
EMIL OLSON.
1900. I mitt eget och många bekantas språk hör det till
det stående ordförrådet.
promotorial användes, åtminstone i äldre tid, i juridiskt
språk äfven i Sverge. Ex.: Växiö domk. akt. 1677, n:r 413,
Arnell Anm. vid Sv. Stadz-Lagh, s. 564 (1730), A. Botin
Sv. hemman 2:206 (1756), Sv. o. Norg. statskal. 1820, s. 328,
Aftonbl. 1841, n:r 244, s. 3. Ännu Dalin (1853) och
Lundeqvist Jur. handb. (1861) upptaga ordet. Sammansättning:
-lösen. t. ex. Stockholmsp. 1792, n:r 186, s. 3.
För relaxation o. relaxera gäller detsamma. Båda orden
har jag funnit hos Schrevelius Lärob. i Sv:s nu gäll. civilrätt
(2:287, resp. 2:337). Det senare upptages redan hos
Swedberg Schibb. (1716) (dock möjl. i allmännare bet.).
sinna = eftersinna, tänka, har gamla anor i högsv., men
torde, som Linder Regi. 136 b (1886) anmärker, åtminstone
numera uteslutande tillhöra det poetiska språkbruket. Ex.:
"om iag sinnar rätt så måst iag Eer rätt gifwa" Lucidor Hel.
Oo 3 recto (1671); "Sem sitter sinnande" Fahlcrantz 2:17
(1825); "slikt han sann, der han stod" Johansson Iliaden
442 (1846); "I mörkret sann han och tänkte" F. W.
Scholander Skr. I. 1: ie (c. 1865?). Ehuru Lind (1749) upptager
ordet och således skulle kunna sägas bilda en förmedlande
länk, står möjligen dess användning på 1800-talet icke i
direkt samband med dess tillvaro i äldre tid, utan beror på
förnyadt tyskt inflytande. Upptagandet kunde naturligtvis
understödjas af poesiens behof af ett kort uttryckssätt och den därmed
sammanhang stående tendensen att använda enkla verb för
sammansatta (jfr J. Mjöberg i Språk o. Stil 1: 217 ff.).
sisa — onomatopoet. bildning, som d:r Berg riktigt
anmärker — är en vanlig jägarterm äfven i Sverge. Det
användes där hufvudsakligen om tjädern. För dess betydelse är
följande språkprof af intresse: "Hörd på längre afstånd,
liknar den [dvs. tjäderns sång] först pollrandet af en bäck, eller
ljudet af tallens fladdrande bark, som spelar för vindens
fläktar. (Denna afdelning af sången benämner man:
"knäppningen"). Därefter hörs ett ljud ("klunken"), liknande det då
man smäller med tungan emot gomen; sist ett matt gnisslande
eller hväsande ljud ("sisningen"), liknande det som höres då
man slipar ett eggjern" Sätherberg Dikter 305 (1862). I
denna betydelse har jag funnit ordet — verbet sisa med
vbalsbst. sisning — t. ex. hos S. Nilsson Fauna II. 2:71
(1828), i Skogsharpan Poet, kal. f. jäg. (1836) (citat i Jäga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
