Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Olson, Emil. Några anmärkningar till R. G:son Bergs “Lexikaliska bidrag till finländskan i våra dar“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
EMIL OLSON.
skrafla. D:r Berg anger icke, hvilken betydelse ordet
har hos Reuter och saknaden af pag.-hänvisning gör det
alltför tidsödande att. uppsöka stället. På det citerade stället hos
Rietz förekomma två verb skrafla1. Båda dessa äro belagda i
äldre sv. litteratur. 1) skrafla = gnissla, knastra, knarra,
skallra, har jag antecknat från E. Tursen i Vet. akad. handl.
17:236 (1756), Brauner Tankar om åker o. äng 40 (1756),
Fischerström Econom. diet. 2:464 (1780), på alla ställena i
fråga om det ljud huden hos kreatur som äro angripna af en
viss sjukdom (jfr nedan) vid beröring ger ifrån sig. Härtill
skrafla, sbst. (t. ex. G. W. Sjöstedt Husdjurssk. 1:232 (1860)),
likbetydande med skrafvelsjuka (Tursen, Brauner och
Fischerström på nyss citerade ställen, Manski o. Wolstein Husdj.
na-turalhist., öfvers, af S. N. Wahrman 88 (1807),
Juhlin-Dann-felt Jordbr. lex. 29 (1886)). Detta verb skrafla upptages
vidare af Lind (1749), Sahlstedt (1773), Möller (1790) och ännu
af Dalin (1853; jämte sammansättningen skrafvelis). 2) skrafla
= skräfla (jfr Rietz) har jag funnit hos C. J. Hallman Skr.
139 (1776). Härtill också skrafla fem., "rabula" hos Sahlstedt
(1773). Med angifven betydelse af "sladdra" anträffas det
hos Lind (1749; jämte sbst. fem. skrafla = sladdertaska och
sbst. mask. skraflare samt vbalsbst. skrafvel) och Möller (1790;
jämte skraflare och skrafvel). — Anin. Ett verb skrafla
förekommer äfven hos Arvidi Manud. 41 (1651; i rimlistan) och
hos Lundell (1893). Dess betydelse anges emellertid icke på
dessa ställen.
slabbra = sladdra tillhör likaledes äfven högsvenskan.
Litteratur-ex.: [En kvinna] "som . . . slabbrar, liksom hon wid
sqwallerbäncken satt" Düben Boileaus satirer 81 (1722); "at
wi dageliga hafwe slabbrat, sungit och läsit Fader wår och
Tron" Borg Luthers post. 1: 469 (1753; här närmast = rabbla);
"En took städs slabra vil, en an vil altid tiga" C. Gr.
Cederhjelm Kärleksbalk 15 (1740); Kotzebue Papegojan, öfvers, af
D. G. Björn 3 (1794). I ordböcker finner man det hos
Spegel (1712), Lind (1749), Sahlstedt (1773), Möller (1790).
Ännu Dalin (1853) och SAOL 1900 upptaga det (den förre
med beteckn. "pop."). Till detta verb sluter sig sbst. slabbra
i betydelsen "mun" (jfr vulg. sladdra i samma betydelse)
hos Envallsson Niugg spar. etc. 7 (1784: "håll slabbran på
1 Om förh. mellan dessa hoppas jag få yttra mig i annat
.sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
