Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Ur Almquists “Om svenska rim“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
RUBEN G-.SON BERG.
ju redan in nuce något af det viktigaste i en långt
senare tids syn på språklifvet. Den anförda första
meningen är i "Om svenska rim" utbytt mot: "Svenska . . .
Det är denna lingua incognita som är gängse på en terra
incognita". Han utvecklar här något närmare sin
uppfattning af individualspråken och gör det på ett sätt,
som är fullkomligt modernt. "Språket — ej blott
Svenskan, men hvilket som helst — är till sin natur mycket
rikt på nyanser, har förråd på dé finaste, och i detta
fall underbaraste skiftningar: det är, så till vida, ytterst
hemlighetsfullt för hvar och en som icke närmare
betraktar det; men det är icke hemlighetsfullt i meningen
af ett slutet mysterium, utan tvärtom öppnande sina
armar för hvar och en som vill omfamnas." "Det lilla
barnet, som knappt talat längre än ett år, har redan sin
språkbyggnad med en den subtilaste grammatik: den
unge, den fullvuxne och slutligen den åldrige — alle
hafva de sina idiomer. Man säger, att, för så vidt de
tillhöra samma folk, hafva de ett gemensamt språk.
Godt; man kan säga så. Otvifvelaktigt hafva de mycket
gemensamt, men långt ifrån allt; och här begynner ett
studium, att studera, skulle jag tro." Jag vet ingen
bland Almquists landsmän, hvarken författare eller
språkman, som gör honom den äran stridig att först ha
uttalat denna individualistiska språkuppfattning. — Han
önskar inte heller någon med tvång åstadkommen
språklig enhet: "Det vore ingenting mindre än ett tyranni —
och tillika ett mycket dumt tyranni — att med en
lagsättning söka afgöra" skillnader i språk mellan ett rikes
inbyggare, heter det i detta sammanhang, hvarvid han
framför allt afser uttalsolikheter. Men — liksom i
språkläran — han erkänner att till en viss grad måste ett
gemensamt språkbruk finnas i ett land. Då han kommit
in på e-ljuden, hvilka han uttalar som upplänning med
rim af rest (ptcp af resa) och läst (ptcp af läsa) (båda ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
