- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Femte årgången. 1905 /
202

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Om Sjuhundra, skjura m. fl.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

BENGT HESSELMAN.

siusr (Orsa enl. fil. kand. J. Boethius). Möjligtvis har i
dalmålet pluralens iu understödts af tvåstafviga
kasusformer med iu äfven i singularis.

Regelbundna äro enligt denna uppfattning Uppl.
Sjusta < Syowasta och Häls. Mju(g)sjön etc. < Miöasiö.

Sjuhundra hette äldst Søhundari (1291) enligt v.
Friesen Nordiska Bidrag s. 27. Senare Sæhundare (1310?,
1314, 1316), där såsom v. Friesen framhållit sø- aflösts
af det i Central-Sverige vanligare sæ-. Att
sammanhanget med ordet sjö- var lefvande för språkmedvetandet,
visas af de uppfriskade sammansättningarne Siohundari,
Syøhundare. iu i Siuhundra beror då på association med
en plural siuwar eller siughar, som med rätt stor
sannolikhet kan antas en gång ha funnits i uppländskan, liksom
den säkert existerat i gästrikskan och i Delsbomålët, ehuru
den nu försvunnit. På liknande sätt förstås Sjukarby.

Xlud ’slö* i Hållnäs har fått ü (af iü med i fallet
efter si) ur böjda former, där ändelsen börjat på vokal
t. ex. ack. sg. m., en kasus, som haft stor användning
hos adjektiven i äldre uppländska och ännu i dag
begagnas på flera håll, t. ex. i Roslagen (Vätö). Det slutande
-d är senare tillsatt genom analogi med andra adjektiv
på ursprungligt -d, hvilket i dialekten regelrätt bibehålles
t. ex. royd[dr) ’röd’.

Man väntar, att ö-ljudet också utanför diftongen iö
skulle ha öfvergått till u framför vokal. Så är också
fallet. Enligt min uppfattning har ö blifvit u i denna
ställning i Uppland (hela?), Gästrikland, Dalarne och
Hälsingland (kanske också i delar af Västmanland). 1
ett exempel föregås ø, liksom i de ofvannämnda, af j.
men ett j af annan uppkomst, nämligen i namnet Johan,
som i uppländska diplom ofta skrifves Juwan o. d.1 och
som väl ingår i uppländska ortnamn: Jufvansbo i Björk-

1 Se t. ex. Lundgren Personnamn från Medeltiden s. 49. I Sdml.
heter det Joga: jfr fsv. Jöghan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1905/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free