Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Om Sjuhundra, skjura m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 BENGT HES8ELMAN.
v
Mjugg sjön och Mjugsjön. — Utvecklingen ö > uv, ug, ugg
framför vokal, kan jämföras med St.-Rågömålets
öfvergång ö > ügw i t. ex. skötry skugwir ’skor’: Hultman a. a. § 57.
I öfriga fall har ö stått kvar, som ju visas af kö,
brö, möta och många andra. Efter i har det undergått
progressivt i-omljud och blifvit ö: ex. siö, snö, slö o. s. v.
o
Ett intressant exempel är Grästr. (Arsunda, Högbo) jm
’hjon*. Jfr Rättvik (o. a. s. 90) jön ’hjon*; jona vb.
’arbeta, streta’, jönut ’motigt, stretigt’. I en liten
intressant ordlista, som Hof meddelar (Dial. Vestr. s. 66 ff.)
öfver 1700-talets Kopparbergs mål
(’Cuprimontano-Dale-carli’) står sid. 67 Hiön, hion, persona, caput. Man erinrar
sig här Upplandslagens märkliga skrifning hiön. I
nuvarande uppländska heter det, så vidt man känner, endast
jön, men denna form kan mer än väl ha inkommit ur
högspråket och utträngt den autoktona dialektformen.
Hur högsv. hjon skall förklaras, vet jag ej, men jag skulle
förmoda, att den härstammar från sydligare dialekter,
där iö i uddljud och efter h ej varit mottagligt för
i-omljud.• Föröfrigt synes det s. k. progressiva i-omljudet
på iö ännu erbjuda flera dunkla punkter, som jag här
ej vill inlåta mig på.
Ett gåtfullt ord är alltjämt skjura ’skata med sitt ü.
Jag anför här några tillägg till de talrika
dialektformer af detta ord, som hittills varit med i diskussionen:
Vätö skjur f., Lidmål §ura best. f. (Sv. Lm. XIII. 1 s. 36),
Yästml. (Strömsholmstrakten) sjura (enligt otryckta
anteckningar från Yml.-Dala landsmålsförening, i Uppsala
studentkårs bibliotek), Härjedalen sHjör (Wemdal), Jämtl.
(Föllinge) sjör (Jessen, Notitser, Hist. Tidskr. Kia 72 s.
38, 39), Dagö skävdr pl. skävrar, Nuckö, Ormsö skävurl
(Freudenthal-Vendell Ordbok).
Uppsala den 12 Maj 1905.
Bengi Hesselman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
