Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Stilistiska sträfvanden hos Tranér och Adlerbeth. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
RUBEN G-.SON BERG.
felte — fihte — förlänte — förvåntes — hvilte — Ute —
Tering-synte — lönte — mante — ondsleapte — ropte — räkt —
sluk-tes — smekt — spörjt — tilltalte — thordönte — förtjent —
förundt(es) — viste m. fi. samt efter 3:dje: dväljdes —
döljde — skyggde — stridde. De äro emellertid ej beroende
på Tranérs ställning till arkaismerna öfver hufvud.
De framgå väl alla ur hans individuella talspråk
samt anpassning efter stafvelsebehofvet. Däremot torde
några af dß starka värbformerna vara gjorda. I Boivies
språklära saknas Tranérs hof klungo, skof (af skafva),
skräll (af skrälla), stöp och erbådo1, hvaremot den upptar
Tranérs damp, drap och dråpo, skulfvo, stalp och vog.
Gret och grät växla, likaledes geck och gick2, feck och
fick. Förgångits kan förtjäna nämnas; det finns äfven
t. d. hos Palmblad, Phosphoros 1813, sid. 2,12.
Mycket ny bör däremot formen " tingare män" III:
108 ha verkat.
Om således formerna ej ge intryck af
ålderdomlighet i någon högre grad, så är förhållandet helt
annorlunda, när man granskar ordvalet. Tranér har nämligen
tagit opp ett stort antal gamla ord, med en medveten,
arkaiserande puristisk tendens, hvilken ställer honom som
en förbindelseled mellan 1600-talets svenska purister och
den Säve-Uydbergska gruppen på 1800-talet. Hans
lifliga förbindelse med Hammarsköld — fåfängt förnekad
i bref till Wallmark — ger mig anledning tro att hans
intresse för och kunskap i äldre svensk bokvärld beror
1 Väl förorsakadt af ett strax före stående ’bådo’.
2 Man får inte bygga något på en enstaka stafning hos Tranér,
enär han är ganska oföljdriktig. Skof och skåf betyda ju mindre,
men torstig och törstig, knyster och knöster, ymnig och ömnig äro lite
retsamma. Något mera enhetlig är hans beteckning af sådana ord
som: tekna — (jär)teken 3 ggr — afteknade — påteknade — teknat — teckne
1 gg; förveklat 2 ggr — förvecklat — omvecklade; töken — spräklig.
Tranér har äfven rutnar och förrutnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
