Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Stilistiska sträfvanden hos Tranér och Adlerbeth. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
RUBEN G-.SON BERG.
heller inte vidare omnämnts, nämligen med ordet arn(e)
i ss. arnberöfvad som liktyding till ärilförlustig, husvill,
grek. àvéoxio<z, hvarvid han hänvisar till Ihre. Enligt
SAOB har hundrafemti år tidigare Spegel sökt införa
ordet arn(e) i litteraturspråket.
Af öfriga ord med ursprung ur den "götiska"
forntiden är det kanske inget, som möter en oftare än hors
och dess ss., t. d. horstyglarna VIII: 319, horsnärande
IX: 246, horslänkaren IX: 438. Ordet finns hos Spegel,
Lind och Weste (samt äfven hos Dalin och Sundén), men
saknas hos Sahlstedt och Möller. Hors finns ju i vissa
folkmål, men tycks inte ha varit Tranér bekant från dessa,
då han inte nämner någon sådan källa för det, utan
uteslutande hänvisar till ordets bruk i medeltidssvenskan
(rimkrönikan, västmannalagen), där det enligt honom
betydde "equus generosior militaris, equorujn omnium
super-bissimus, et pretio carissimus", och till Ihre. En sådan
värs som V: 192
Hors mig ej äro tillstädes, ej åkor, att kunna bestiga
torde ha förefallit ganska egendomlig 1817, något som
ju äfven intygas af den i något olika former ännu gängse
anekdot om Tranér och hållkarlen, som berättas af
Wieselgren, Sver. skön. litt. IY: 648.
Sällsyntare än hors var naturligtvis gymra ( = tacka:
Lind), som han nyttjar förslagsvis anm. sid 63; han ger
där ingen antydan om sin uppfattning af ordets
stilkaraktär. Han nämner det likväl tillsammans med vare
"(diminutivum, ni fällor, a Vädur), aries junior, lambhanne,
ungbagge", hvarför det väl som detta är hämtadt ur hans
barndomsspråk.
Några andra ord torde ha varit mindre gängse, men
ej alldeles ur bruk. Ålit (Sahlstedt, Weste, Dalin) VIH: 338,
arla (jfr SAOB II: 2263), vid denna tid nyupptaget af
romantikerna, arlafödd (anm. 28, år 1810; senare i Poet.
Cal. 1812), enstäd(e)s V: 193 (jfr Cederschiöld, Döda ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
