Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Stilistiska sträfvanden hos Tranér och Adlerbeth. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
RUBEN G-.SON BERG.
Ofvanstående anteckningar, som på ingen punkt äro
uttömmande, torde likväl ge en föreställning om den
egendomliga och mäktiga insats, som Tranér gjorde i
vårt språks utveckling under ett skede, som enligt min
mening var ett af de viktigaste under dess tillvaro
hittills som litteraturspråk. Jag skulle önska, att någon
valde Tranérs språkbruk i dess helhet till ämne för. en
utförlig monografi, hvilket han visserligen förtjänar1.
Han ger de bästa anledningar till en debatt öfver de
språkliga nyskapelsernas teori. Än är det välljudet, som
han söker, än är det en fornstämning, än griper han
efter ett närliggande språks tillgångar, än tillämpar han
en ung analogi. Han har förmodligen öfvat ett icke
obetydligt inflytande på läijungar och Homerosläsare i landet;
möjligen skulle man kunna spåra honom äfven i småsaker
inom den klassiska öfversättningssvenskan. Trots alla
detaljanmärkningar måste man ge Wieselgren rätt i att "I
språkets glans och smidighet står Tr(anér) öfver
W(allen-ber)g". Tranérs verk "har egenskaper, genom hvilka det
alltid kommer att i Svenska Vitterheten intaga ett ärofullt
rum" (Atterbom), främst dess utpräglade, personligt
egendomliga stil. Att denna i föreliggande anteckningar endast
blifvit undersökt i ett par hänseenden och ej mera
mångsidigt, beror på omständigheter, som det ej stått i min
makt att undanröja.
Men hur förhåller sig denna Tranérs personliga
egendomlighet i språk till den nya poetiska stilen hos
nyromantikerna? Utom den redan förut af mig
framhållna gemensamheten med hänsyn till lån ur äldre
svenska, synes Tranér äfven i enlighet med dem vara
synnerligen obenägen för alla gallicismer. Icke blott i
nyttjandet af de grekiska namnformerna — "Ahills
förderfliga vrede" på sid. 2 är en begynnarlapsus, som inte upp-
1 bl. a. äro hans i anm. meddelade alternativa tolkningar
intressanta, inte minst som synonymsamlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
