Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Läffler, L. Fr. Astrid eller Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
L. FR. LÄFFLER.
nysv. såsom lånord återgifves än med as (jfr asagud), än
med ås m. fi. former (se Svenska Akademiens Ordbok). 1 vissa
böjningsformer har, af bekant orsak, det fornnorska ordet att.
uppvisa t-omljudna former: æsi (dat. sing.), æmr (n. plur.).
(I nysvenskan återfinnes det sålunda uppkomna ä-ljudet i den
efter fno. nybildade pluralformen äser, som stundom nyttjas.)
I fsv. har med säkerhet samma böjning af ordet funnits.
Det sålunda i det enkla ordet förekommande æ-ljudet har
stundom inträngt i de med às- sammansatta orden och så har
man fått t. ex. fsv. Acstrip, äfven skrifvet Estridh.
Sålunda är Estrid vid sidan af Astrid att förklara.
Medan vi afhandla namnets äldsta historia, tillägga vi, att det
efter as- följande Mjude t antages vara inskjutet mellan s och
ett t, som ursprungligen böljat den senare sammansättningsleden
(fno. -friår), men blifvit i historisk tid utstött.
Redan P. A. Munch framställde det påståendet, att i
namnen på As-, Es- formerna med äs- (senare ås- eller förkortadt
as-) voro säregna för den norska (och isländska) språkgrenen
och de med æs- eller es- för den svenska och danska. Astrid
var sålunda enligt Munch ett norskt (och isländskt) namn, Estrid
ett svenskt och danskt, liksom enligt honom förhållandet var
med Asbjörn -Esbjörn, Askeli- -Eskil, Asgeir (asker)—Esger.
Munch klandrar också de norrmän, som gifva sina barn
de efter hans mening onorska namnen Eskil, Esbern i st. f.
Askell, Asbjörn (se Munchs Samlade Afhandl. IV: 35).
I våra dagar har professor Adolf Noreen i ett par
uppsatser anslutit sig till Munchs åsikt, så till vida, att han säger,
det i allmänhet sidoformerna med æs- finnas i den äldsta
svenskan och danskan, men icke i norskan och isländskan, och
uppgifver Astrid vara norsk-isländsk form och Estrid dansk-svensk
(se Noreens Spridda Studier, 2:a saml., s. 4, och hans
ofvannämnda artikel i Sthlms Dagbl.), ja påstår, att den förra
formen "är i Sverige ingen enda gång anträffad under hela
medeltiden".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
