Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Läffler, L. Fr. Astrid eller Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
L. FR. LÄFFLER.
Af maskulina namn på ses- finnas i fornnorskan
mångfaldiga ex., såsom Linds ordbok kan upplysa. Sådana ex. äro
Esbiorn (Espirn o. s. v.) vid sidan af Asbiorn, Æsgeir (Esger)
vid sidan af Asgeirr, Æskel (Eskil) vid sidan af Askell.
Vända vi oss till Sverige finna vi, att det undantag från
den där numera välbekanta och erkända växlingen mellan
former på ds- och æs-, som Noreen velat göra i fråga om namnet
Astrid, icke är något verkligt undantag. För att konstatera
detta kunna vi till en böljan åberopa oss på ingen mindre än
Noreen själf, som i sin Altschwed. Gram. g 254: 2 anför ett
fsv. uAstripdetta i full öfverensstämmelse med Lundgren,
Språkl. intyg s. 18, där det heter, att "kvinnon. Astripcr,
Estri-per förekommer flerstädes (astrip L. 459 (V. F. T.); estrip L.
502 (U. F. T.) m. m.w Visserligen har Lundgren senare, Spår
af hedn. tro s. 23, framställt tvifvel om befintligheten af en
form med a i fsv. Han har: "Astrif>er (?), Aestrif>er:
astripr Dyb. II, 19; astrip (nom.) L. 459 (U. F. T.), Dyb.
okt. n. 59u och tillägger "det är svårt att afgöra, huruvida
första runan i dessa fall skall beteckna a eller omljudet däraf".
Detta Lundgrens senare framkomna tvifvel om huru den
med a skrifna runformen af ordet bör uppfattas, synes mig
emellertid ej vara motiveradt i fråga om astrip i inskriften L.
459. Där står nämligen astrip vid sidan af eftiR (så L.
och D.; U. F. T. har iftir), pina samt reisa (så L., D..
U. F. S.) och stein (så D. och U. F. S. mot stain, L.; jfr suain
i alla 3 källorna). Det synes sålunda vara all anledning att
antaga, att uttalet astrip verkligen är åsyftadt.
Hvad åter uastripr Dyb. II: 19" beträffar, så är det här
onekligen ovisst; om as- eller æs- är åsyftadt. Bugge,
Run-verser s. 338 — där hela runtexten meddelas — omskrifver
r
dét visserligen med Astrtdr, men då inskriften har lat, pasa
( = lddt, pæssa, svårligen lät, päsa), är Æstrfdr lika möjligt.
I alla händelser har ju, eftersom Æstrip är en nyare
ano-logibildning, ett Astripr en gång funnits i fsv. Man finner ock i
fsv. den förmodligen äldre formen Asfrip, L. 132 (ocli U. F. T. II),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
