Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Östergren, Olof. Ett nytt system inom den tyska språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
OLOF ÖSTERGREN.
Positivisten vill förklara den nyare ordföljden ur böjningens
förenkling. Men han tar fel. Detta kan icke vara
realgrun-den. Ty ehuru man har de mest tydliga böjningsmärken (de
och à) för att utmärka det s. k. genitiv- och dativförhållandet,
kan man ändå icke säga "aux enfants parlent les pères" i
stället för "les pères parlent aux enfants".
Undantagsvis, d. v. s. med bestämd afsikt, i bestämdt
stilistiskt sammanhang kan man emellertid säga t. ex. "les
officiers commandent aux soldats, et aux officiers commande
le roiu. Denna ordställning är alltså ett stilistiskt medel, men
hvad är då den normala ordställningen: "et le roi commande
aux officiers"? Jo, naturligen äfven den ett stilmedel.
Den är ett verk af den nyfranska språkanden. Sedan
det franska folkets rationella själsläggning fört till fast ordnade
föreställningsräckor och en fast ordföljd, kunde det gamla
böjningssystemet skadeslöst förenklar. Den enhetliga ordföljden och
den förenklade böjningen betinga hvarandra icke, utan stå vid
sidan af hvarandra och ha som gemensam grund språkanden.
Eller med andra ord: Förlusten af -s och förlusten af
tvåkasus-systemet äro de betingelser, under hvilka den fasta ordföljden
banar sig väg, men alla tre bestämmas af en och samma
orsak: språkanden.
Ett annat exempel! Nästan alla romanska språk ha för
possessiverna två former: tonisk och protonisk. Men de
italienska och portugisiska skriftspråken ha endast de toniska
formerna. Kan det förklaras genom ljudlag? Knappast, ty
intetdera språket visar för öfrigt någon särskild motvilja mot
protonisk utveckling, tänk t. ex. på Madonna < mea domina.
Kanske komma vi då längre genom syntaxen? I bägge
språken ha ju possessiverna bestämd artikel (utom framför
släkt-skapsnamn, vokativiskt och predikativt), och det är ju klart,
att pronominet i sådant fall normalt får starkare accent. Man
får dock principiellt icke anse detta bruk af artikeln som enda
och tillräckliga grunden för de toniska formernas seger.
(Äfven den för franskan främmande inversionen af possessivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
